Konstigt

Hemkommen från kort men intensiv utekväll på Trädgården med tre härliga blonda flickor. Känner mig trött och lite fundersam.

Vi har givetvis pratat mycket relationer under kvällen. En av flickorna har just blivit singel efter en fyra år lång relation och är jätteledsen. Allting är så skört. Det finns aldrig några garantier för någonting och det enda man kan göra som människa är att ta vara på det man har här och nu. Det känner jag verkligen att jag gör nu, men det är väldigt lätt att glömma ibland och oroa sig över saker som kanske skulle kunna hända osv. Totalt onödigt egentligen, men väldigt svårt att undvika.

Jag är så själaglad att jag har hittat en person som jag vill dela mitt liv med och som vill dela sitt liv med mig. Men som sagt, världen är föränderlig. Nya saker och situationer dyker ständigt upp i livet och man kan aldrig säkert veta vad som kommer att hända. Därför är det så viktigt att verkligen ta vara på det man har.

Just ikväll får jag bara sakna min käresta istället för att hålla om honom som vanligt. Detta är första natten på nästan två månader som vi inte ska spendera ihop. Det känns konstigt, tomt, lite ensamt och lite skönt. Jag kommer att kunna breda ut mig i värmen och slipper kanske den galnaste hettan. Men mest känns det tråkigt ändå.

Tänk vad ens egen värld förändras på kort tid! För drygt två år sedan var jag väldigt, väldigt ovan vid att sova bredvid någon flera nätter i rad och nu känns det helt knäppt att inte gå och lägga mig med Robert. Konstigt.