Love is in the air...

... or so I hope, för nu ska jag strax göra mig i ordning för att åka på bröllop. Min kompis o f.d. arbetsgivare på Vaxholms Dansstudio, Stefan Wall, ska gifta sig med sin vackra Anna. Bröllopet hålls i Vaxholm, på Kastellet, och en grå och svinkall dag som denna blåser det nog en hel del där... blir väl ullshorts under klänningen... Robert ligger och sover i soffan, jag har varit och öppnat butiken på Götgatan och stannade där i en timme för att hjälpa dem inför lördagsruschen. Nyss har jag skrivit färdigt mitt bröllopstal och nu till the hard work; att lyckas trolla ett förkylt, likblekt och rödögt ansikte till någon slags pigg, leende och festfin grimas. Varför har jag inte anmält mig till the Swan långt i förväg? Då får man en totalrenovering i fejjan och till och med nya tänder på köpet... Nästa år!

Fett och nattligt besök

Ni som känner mig vet att jag använder ordet "fett" något onormalt mycket. Det går nog till och med att utläsa i den här bloggen... och man behöver inte ens läsa så noga. Därför trodde jag att tv3s dokumentär, som visades ikväll, vände sig specifikt till mig; "Generation Fett"! Tyvärr handlade den inte ett dugg om dagens ungdomars (ja, jag vidhåller starkt att jag fortfarande är ungdom) slang, utan om obscent överviktiga i sydstaternas USA. Tyvärr kände jag efter några minuter att den här dokumentären faktiskt också vände sig specifikt till mig och jag fick snabbt på mig underställ och mjukisbyxor och gick en promenad i rask takt i 1 timme och 45 minuter. Hannah mötte upp på Ringvägen så vi kunde gå tillsammans. Vi tillhör ju faktiskt samma generation! Generation Fett!

Efter vansinnespromenaden har jag natttvättat och nattstädat lite eftersom jag var tvungen att hålla mig vaken till att min nattlige gäst skulle komma. Det gick bra och nu är han här. Världens bästa Robert. Jäkligt roligt att vi fått se så mycket av varann på sistone. Dock kan jag inte sova nu eftersom jag har ont i halsen. Och jag som ju ska jobba imorgon... Får se hur det går...

Stolt som tuppen

Ok. Nu har jag varit grym. Duktig Josefin! Körde stenhårt på pumpen så mina armar och ben skakade i trappan hem från gymmet. Skönt. Handlade på väg hem OCH ringde ICA's kundtjänst för att reda ut var mitt ICA-kort har hamnat som jag ansökte om i Vimmerby i juni! Går fortfarande runt med ett tillfälligt kort men börjar bli sugen på de där bonuscheckarna som borde kommit för 5 månader sedan...

Utanför ICA träffade jag Malin Larsson! Den tjejen blir man minsann glad av! Tack Malin för energikicken! Som om inte detta var nog kom Yai-Li också förbi... Jag börjar misstänka att ICA Folkungagatan är ett nytt hett meeting place?!

Väl hemma dammsög jag hela lägenheten och vädrade alla mattor. Nu har jag gjort god fisk till middag, diskat, våttorkat golvet OCH bokat om namnet på biljetten till Paris. Fett dyrt men nu är det iaf gjort! Trots allt detta hann jag ändå se vem som åkte ut i Top Model! Hallelujah Praise the Lord! Nu kan jag lägga mig med ett ok samvete ändå!

Skärpning

Idag har det varit en seg och jävlig dag. Har inte gjort ett skit och mår dåligt över det. Gick upp sjukt sent och har inte gjort nåt nyttigt alls. Vart ute en sväng och gått i det gråa vädret. Kom hem med ett par fula gardiner på rea. Borde ha: städat, tvättat, satt in viktiga papper i pärmar, gått till Stockholmsgruppens kontor, storhandlat, ringt Ryanair och bytt namn på min medresenär till Paris samt gjort i ordning en kalender till mormor. Fan. Jag suger. Nu ska jag till SATS o lyfta skrot o få ut lite frustration.

Dansa dansa dansa, tips på kvällskvisten.

Tröttnar aldrig på denna. Sjukt inspirerande och cool koreografi av koreografen Wade Robson. Bra kille liksom. Om jag inte hade menssmärtor och ska frosta av frysen imorgon (så jag är fullt upptagen med att äta upp all glass jag stuvat in där. Inget får förfaras sa alltid farmor...) skulle jag dansa hela natten framför spegeln.

Veckans top 5, vecka 4

1. Malmö och Köpenhamn. Fan va det är fina städer och faan vad jag gillar några männsikor som bor där.


2. Tröstshopping. Har inte kunnat görat på otroligt länge, men herregud va gött det kändes. Skor, björn borg-pannband o reakjol på Monki o så var ångesten dämpad.


3. Yai-Li's birthday bash på Imperiet. Första fyllan på länge. Nice.
   
4. Fina och tröstande sms från människor som bryr sig om en på riktigt.
   
5. Teaterhögskolan i Malmö. Den är ju bara så jävla bra. Synd att det är slut nu.

Dislike of the week:

1. Att bli av med hoppet.


2. Att gå bakom någon som röker.


3. Irriterande jävlar.


4. Att alltid behöva städa.


5. Att inte få gå i skolan med Robert och Lisa.

Satkärringen

Ok. Han öppnade inte. Min granne från igår alltså. Jag var nere två gånger till. Sen kollade jag upp hans nummer på eniro o ringde. Han var jättetrevlig och jag fick genast dåligt samvete. Från: "Åh, jag måste fan få sova,jag ska jobba imorrn. Klockan är faktiskt FYRA." Till "Klart grabben ska ha fest. De spelar ju faktiskt helt ok musik iaf, och man är ju bara ung en gång" på 2 röda. I am such a pushover! Han lovade iaf att sänka direkt och det gjorde han, men mitt dåliga samvete gjorde att jag ändå inte fick någon ro utan gick ner (ja! en gång till!) och knackade på igen. Det tog ganska lång tid. Sen öppnade nån som inte var Martin (min granne heter Martin, inte Karl) utan hans kompis som var på väg därifrån. Han tyckte nog jag var lite konstig som kom ner fast jag nyss ringt och bett dem dämpa sig. Jag ba "Hej, jag är Martins satkärringsgranne... hon som ringde nyss. Jag ville bara säga att jag fick så dåligt samvete. Det är klart att ni ska ha skoj liksom. Ni behöver inte stänga av musiken nu, men till 5 kanske det kan va lite tystare iaf...?" Han sa att de flesta nog var på väg hem ändå och sen frågade han vem han skulle hälsa ifrån. Eller han frågade faktiskt vad satkärringen hette i efternamn (fast med nåt som jag tolkade som ett litet leende). När jag sa Reinhard stirrade han framför sig i typ 1 minut och jag tänkte att han måste rökt på eller nåt och skulle just tassa därifrån när han tittade upp igen och frågade "Reinhard... inte von Reinhard eller?" Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt med tankarna på min f.d. kommunistpappa och min västerbottniska vänstermamma men sa bara "Nej. Nej.... verkligen inte faktiskt. " Sen sa vi hej hej och så kunde jag somna igen. Skönt att man har sånt civilkurage ändå ;)

4 am...

Ok. Det här har varit en deppig dag. Totalt jävla regnväder. Tårar som kom och gick i mitt labila tillstånd. Orkade inte ur sängen förrän 14.30. Nu har det dock firats födelsedag på Imperiet och väl hemma har min granne under mig råpartaj. Nu är klockan redan 4 på morgonen och jag har redan varit nere och knackat på (hans ringklocka funkar inte) i typ en kvart. Han hörde inte! Jag gillar ju att han har fest på ett sätt... då är jag inte den enda i huset som låter liksom, men 4 på morgonen vill man ändå kunna sova. Ska ju jobba imorgon. Bara för att mitt nya år inleddes med extrema menssmärtor (som nästan ledde till medvetslöshet) behöver väl inte hela 2009 bli fucked up? Snart är det jag som tågar ner till Karl Ösberg i bara nattskjortan! Om han ser läskig ut kan jag ju låtsas att jag vill låna socker.

Ljus vid horisonten

Såhär ser det inte riktigt ut bakom mina fötter i just detta ögonblick... men oj vad jag önskar att det gjorde det. Thailand känns som ett minne från en annan livstid. Kallt är vad det är och imorgon kommer klockan att ringa tidigt för att jag ska hinna till gymmet innan jobbet. Dock känner jag mer hopp i mig idag. Lite glimmar solen där borta i horisonten... Jag har repat med Anna, och hon har peppat och pushat. Vi har skrattat och gråtit om vartannat i scenerna och kört om och om igen. Skönt - men urladdande. Nu ska jag banne mig försöka hålla min målmedvetenhet och känna mig stark tills det är dags att fara ner till Timbuktus hemstad. Nu längtar jag faktiskt lite... Och som mannen själv säger:

"Det kommer ordna sig, det gör det alltid. Jo, det löser sig, så brukar allt bli. Det kommer fixa sig tillslut, det e inget tvivel om d..."

Tönt

Min kompis Josef brukar säga : "Jossan, du är en sån jävla tönt asså!"
Och idag är jag beredd att hålla med. Det är fredag kväll och jag sitter hemma och kollar på tv och äter saltgurka inrullad i Goudaost istället för middag... Väldigt flashigt må jag säga...Dessutom har jag tappat peppen helt och hållet inför Malmösökningen om en vecka. Nu sitter det i mitt eget huvud och jag kan helt enkelt inte bara släppa mina neggo-tankar. Blir sur på mig själv för att jag är så töntig men va fan gör man? Nu längtar jag efter mamma, min moster, lillan, emmelie o daniel, men egentligen kan jag bara peppa upp mig själv. Åååh, varför var inte min dröm att bli butikschef, eller dagisfröken eller hemmafru? Då skulle jag inte behöva den här ångesten!

Min bror - 22år!!!!

Idag fyller min älskade, älskade bror 22 år!!! Grattis Jakob! Du är sannerligen den bästa brorsa man kan ha. Dessutom är du jättelång, det är också bra att ha!

I förrgår kom vi hem från korta men underbara skiddagar i Funäsdalen. Jag har fortfarande träningsvärk. Fan, va roligt det är att åka! Vill åka skidor varje dag!

Igår började jag jobba igen. Och sen var det Vasastansrevyn med massa goa ALVare på kvällen. Jäkligt kul att träffa dem faktiskt. Nu har Daniel åkt igen. Efter en kort natt i Sthlm. Jag vill att vi ska va lediga tillsammans nån endaste dag... men det kanske kommer.

Känns som att det är såhär för de flesta kulturarbetande par... En dag där och en dag där... Eller? Har jag helt fel?