onsdag 22 juni 2011

Ett litet ärligt inlägg

Hejhej mina kära bloggläsare och vänner.

Det är ju en för tillfället tyst och tråkig blogg det här. Jag är ledsen för det för jag önskar att jag hade lust och ork att dela med mig om roligheter, tänkvärdheter och allmänt blaj som vanligt. Tyvärr har jag inte den lusten eller orken just nu.

Det är väldigt konstigt hur livet fungerar för just som jag egentligen har allt jag kan önska mig så känns det inuti som att jag inte har något forfäste alls. Under en period nu har jag kunnat vara glad och som vanligt för det mesta, men i bröstet har det växt en oro och en ledsamhet som jag inte riktigt kan förklara var den kommer ifrån. Jag tror att det är många händelser och känslor som jag gått runt med länge, länge men aldrig riktigt bearbetat som passar på att dyka upp nu när allt runtomkring mig är ganska stabilt. Då, för en gångs skull, är det jag som vacklar och bli instabil.

Eftersom jag är ledig nu så ska jag försöka ta tag i det här och förhoppningsvis vara helt tillbaka på banan om ett inte för långt tag igen. Under tiden kanske den här bloggen blir lite tyst och lite tråkig. Eller så dyker det upp ett inlägg eller två någon gång när jag blir sugen.

Det känns läskigt och jobbigt men ganska bra på samma gång att skriva det här. I hela mitt liv har jag varit expert på att ha en polerad yta och det värsta jag har kunnat tänka mig är att visa mig svag inför andra. Trots att jag uppskattar och aldrig dömer någon annan som visar detsamma för mig. Jag vet inte varför det bär emot så mycket, men det gör det. Nu tänker jag försöka skita i det och vara öppen med att allt inte är 100 just nu. Men det kommer nog bli det. Som sagt så uppskattar jag ju alltid när andra är ärliga med sina känslor mot mig och det sorgligaste som finns är ju människor som låtsas att allt är perfekt 24 timmar om dygnet.

Hej hej så länge och jag hoppas ni står ut med den här tysttrista bloggen en liten tid framöver. Det kan ju bli så att nya inlägg börjar trilla in när jag fått min nya telefon... men det återstår att se. Må gott i den underbara sommaren fylld av... eh.. regn och blixtar.

7 kommentarer:

  1. Polerade ytor är aldrig charmigt.
    Ta den tid du behöver. Jag väntar =)

    SvaraRadera
  2. Storkusinen i Utlandet23 juni 2011 kl. 21:41

    Jaja, sa dar kan det vara* - ibland ar de yttre omstandigheterna helsketna och man traskar anda pa i ullstrumporna och gnolar en liten trudelutt, en annan gang molar det lite & man har tandvark i sjalen, fast att allting egentligen ar ratt bra.

    Eller med andra ord:
    Långt bort var hemulerna med stora tunga steg
    och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg.
    Och knyttet tog av skorna och han suckade och sa:
    hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?

    *Eller vad ar det jag sager? Allt ar val perfekt, 24 timmar om dygnet?

    SvaraRadera
  3. Storkusinen igen23 juni 2011 kl. 21:42

    Forresten maste du nog lyssna pa Vem ska trosta Knyttet nu. Och jag med. Varfor har jag inte den pa skiva?

    "Då flög en vind från havet in med lockande musik,
    en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
    nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
    han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
    Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
    är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

    SvaraRadera
  4. Skickar en stor kram till dig från Strömstad och hopoas att du snart mår bättre
    Kram igen Keba

    SvaraRadera
  5. Åh Josefin, jag känner SÅ igen mig i både det med att inte vilja visa sig svag och med att det jobbiga kommer fram när allt omkring är rätt bra. Hade för ett par år sedan en rejäl sådan svacka. Modigt och bra av dig att våga erkänna det och titta på det! Det kommer definitivt bli bra, men tyvärr måste man ju igenom bajset först. Våga vara i bajset, titta på det, lukta på det och rent av vara ok med att det finns där för att det ska kunna sippra bort... You can do it! KRAMAR!

    SvaraRadera
  6. Nu får du skärpa dig! Ingenting på 6 dagar!!!!! Du måste väl ha mycket fina bilder och berättelser från kusinens bröllop? Nyfiken B

    SvaraRadera