Den manodeppiga dagen

Vilken dag!
Jag har fått vara både jättevuxen och jätteliten.

Vuxna händelser.

Vuxna och svåra beslut.

Liten och ynklig i tanken och känslorna.

Vi har gått igenom 439 resonemang på ett dygn jag och min kära.

Jag har varit både glad och rationell och ledsen, panisk och gråtit floder för att livet är klurigt och ovisst och taskigt på så många sätt.

Först hade vi dock trevligt besök. Sarah och Malin är golden girls på alla sätt.

Sen bröt jag ihop när de hade gått.

Robert tröstade snällt.

Sen tumbrottades vi och sen kunde jag inte sluta le.

Nu har vi duschat och lyssnar på Nina Simone och snart är dagen slut.

Den här dagen när min farmor fyllde 90 år! NITTIO år! Och jag kunde inte vara där och fira henne. Min fantastiska, underbara, genomgoa farmor. Jag hoppas du lever i nittio år till!