Omvänd

Glad igen! Men inte frisk. Morgonen var verkligen inte den bästa och jag kände mig sjukt seg och opepp när jag kom till jobbet. Som tur är har jag de bästaste av bästa kollegor och idag har vi fått väldigt mycket gjort. Från att ha känt att jag aldrig kommer hinna sätta två föreställningar till om två veckor, känns allting plötsligt rätt överkomligt. Det är ju MASSOR kvar så klart. Men nu har jag fått repa allting utom en sketch på golvet och då finns åtminstone ett skal att bygga kring. Nu går jag alltså hem, snörvlande och glad i hågen, till min älskling som också är sjuk.

Min härliga morgon

Ni vet en sån där dag när precis allt går fel? Jo, en sån har jag idag. Vaknade och var fortfarande förkyld ändå in i märgen. Kom ändå upp i tid, hann göra matlåda och diska allt från igår. Men sen börjar det. När jag ska ner i tunnelbanan har mitt kort gått ut och jag får stressa upp i till pressbyrån där det så klart är kö. Hinner dock få remsan med tre minuter kvar till tubens avgång. Springer ner igen. Huvudet känns som 14 ton mannagrynsgröt. Tunnelbanan mot hagsätra står redan på perrongen och jag får kasta mig in. Väl inne förstår jag att nåt hänt. En tjej ställer sig upp från golvet. Allas blickar följer henne oroligt. Hon har tydligen svimmat och ambulansen väntar vid gullmars. Vid gullmars går tjejen av och får hjälp av en som tydligen är sjuksyster. All denna uppståndelse gör att jag inte reagerar på att vi efter gullmarsplan åker av fel håll. Inte förrän fem stationer senare fattar jag att jag är på fel tunnelbana och får byta. Nu är jag jättesen och ännu mer förkyld. Typiskt.

Bitchen ligger nere för service

Jag är så ruskigt förkyld och kan inte formulera ett fint inlägg om t.ex min fina kusin Harriet och hennes Alvar som jag träffat idag. Hjärnan är alldeles grötig och jag kan med ansträngning andas genom en näsborre om jag ligger på sidan med huvudet fyra meter ovanför resten av kroppen (krångligt, eller hur?).

Alltså får det bli ett inlägg av irriterad karaktär. Jag tror ni gillar mig bäst så ändå.

Två saker har varit mer än normalt störande idag.

1. Gör-det-själv-kassorna som Coop har installerat i varenda butik gör mig fullkomligt galen och förbannad. En kassörska och 45 kunder gör att man i princip tvingas att använda de där kassorna. Jag fattar inte varför de finns? Varför minska på mänsklig arbetskraft. Det är dessutom så oerhört mycket trevligare att få möta en riktig person istället för en maskin i kassan. Det störigaste är dock att det ALLTID blir strul i de där Gör-det-själv-kassorna, och då kan man inte göra ett jota själv, utan måste invänta personal som kommer efter en kvart. Idag tog det 15 minuter för mig att handla sex stycken varor. Allt krånglade och jag fick känna mig som en idiot! Jag möter till och med hellre en uttråkad, surig kassörska än en maskin som blinkar rött när jag försöker köpa ingefära.

2. Varför skriva på Apotekets hemsida att det finns ett dygnet-runt-öppet apotek på en adress när det inte ens finns ett apotek där. När jag tillslut tröttnat på att försöka andas och tänka med en blockad i bihålorna likvärdig Israels i Gaza letade jag upp närmaste öppna apotek på nätet och släpade mig dit. Att det låg i ett av Stockholms mest våldtäktsfrekventa område orkade jag inte bry mig om. Men att det inte ens låg ett apotek på den utlovade adressen var faktiskt väldigt dålig stil tycker jag.

Det är, som ni förstår, just nu lite synd om mig. Men eftersom jag tycker det själv blir det mest osmakligt och eftersom jag dessutom har en pojke som jag är kär i, som tvättar och lagar mat medan jag ligger och snörvlar behöver ni faktiskt inte tycka synd om mig alls. Jag återkommer om läget förvärras, för då behöver jag lite pepp.

Underverk och sol

Nu har vi träffat henne. Det lilla underverket Ada. Här med världens bästa mamma Sarah som jag har saknat så det värker i hjärtat. Åh om vi kunde stannat längre! Jag önskar att vi bodde grannar. Och vet ni! Vi är kvar i Göteborg men det är SOL! För första gången någonsin kanske!

Elvis has left the building

Det är så sjukt. Det känns som igår vi började repa inför sommarens turnerande och nu är vi plötsligt klara. Detta firas med gott (och sjukt billigt) rödvin på en trevlig krog i Götet. Spelningen gick kanonbra och till och med serveringspersonalen blev trevlig och skämtsamma. Nu är en era slut och istället börjar någonting nytt. Strax ska vi ÄNTLIGEN träffa Sarah, Erik och deras Ada som är alldeles ny i världen.

Lite av varje

Jag är lite sur och lite nervös (och lite blek och osminkad som ni själva kan se). Sur för att personalen på stället vi ska spela på verkar tycka att de är förmer än oss för att de är serveringspersonal på ett fancy schmancy ställe. Vi är ju bara simpla gycklare... Lite nervös för att vi börjar få ont om tid att göra soundcheck och fixa till oss innan giget. Men. Det ordnar sig ju alltid. Jag har förresten en fråga till alla er som läser denna blogg: Varför regnar det ALLTID i Göteborg?

Turnélivet

Tänk vad man får vara med om på turné. Igår repade vi ihop oss i ett skjul omgjort till replokal ute på en åker utanför Linköping till kl halv tolv på natten. Nu sitter vi i en bil på väg till Göteborg och vår sista spelning. Nu är strax hösten här. Idag är det svinkallt. Tur att vi har en vecka i värmen att se fram emot snart.

Sista giget för i sommar

Imorgon är det åter (och för sista gången i sommar) dags att sätta på sig vippkjolen och köra 50-talsrock för hela slanten. Just nu sitter vi på bussen till Linköping där vi ska repa inför giget imorgon. Igår kväll var vi återigen på Züla där vi firade fina, fina Hanna som fyllde 23. Det är verkligen inte många ställen som är så pass prisvärda som Züla. Trevligt att någon gång kunna äta trerätters även när man är fattig kulturarbetare. Pröva om ni inte varit där!

Gå och se!

Vi har just varit på Fotografiska Muséet och jag är helt tagen. Vilket museum! Och vilka fotografer som ställer ut där nu. Lennart Nilsson, Anders Peterson och Annie Leibovitz har alla så FANTASTISKA fotografier där så att ingen har råd att missa dem! Mina tårar rullade flera gånger. Både när vi såg Nilssons nästan utomjordiska bilder av foster, ägg och spermier och av Leibovitz helt otroliga porträtt av Susan Sontag och alla möjliga coola människor. Nu äter vi underbar libanesisk mat på Sahara. Jag är helt tagen verkligen. Gå och se!

Akrobaterna

Jo, men vi har en bra kväll. Jag, Hanna, Rob och Kristoffer. Nu bär det av ut i södernatten.

Hej hej Fredrik!

Ett bekant ansikte i Sunne. Strax ska vi se En midsommarnattsdröm i en underbar lada vid vattnet.

Kramp

Efter knappt en timme i skogen blev hela den stora korgen full. Nu börjar det roliga arbetet med att rensa alltihop. Jag vill bo här. I en svamp. Annars får jag kramp.

Trumpeter och fanfarer

Det svarta är svart trumpetsvamp... Jag kommer aldrig åka härifrån!

Sa jag inte paradiset?

Och trattisar!

Har du sett herr kantarell?

Efter två minuter har vi hittat hur mycket som helst. Jag skojar inte. HUR mycket som helst.

Ack värmeland du sköna

Vi är i paradiset, kallas också Värmland. Nu har vi ätit fantastisk god mat och busat lite med pappas kusin Stinas hund.men nu är det svampplockning som gäller. Åh, jag älskar Värmland.

Repetition, repetition, repetition

Nu repar vi. Eller jag. Mycket att få in på en gång, men det kommer gå bra. Det som är svårt nu är att få ihop reptid med alla som ska spela föreställningar tillsammans. Och just nu repar jag alltså alldeles själv. Trots det går det framåt och att spela om två veckor känns inte som en omöjlighet.

När katten är borta...

...äter Josefin kött. Och idag har jag verkligen lyxat till det med fint biffkött och béarnaise-sås. Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde bea senast, men idag var jag värd den (och choklad-glassen efteråt)!

Det är lite svårt att gå från 0 till 100 över en natt. Jag är ovan att jobba hela dagarna och har svårt att komma i säng i tid och svårt att komma upp på morgonen även om jag älskar jobbet.

Ikväll är jag ensam hemma och då passade jag på att gå och träna efter jobbet. Core Pulse... fruktansvärt jobbigt men ganska kul. Och väldigt behövligt. Träning har inte prioriterats på sista tiden men nu vill jag sätta igång igen för att orka jobba och ha energi kvar hemma sen.

Dagens

• bästa överraskning: fick bättre lön än jag begärt
• tråkigaste grej: sova utan Robert
• frågetecken: varför har lokala nyheternas ankare på tv4 morgonrock?
• mest vidriga fascist: Nicholas Sarkozy
• rätt åt er dumjävlar: publiken som blev attackerade av tjuren som hoppade upp på läktaren under tjurfäktning i Spanien.
• jippie: har så oerhört fina kollegor

Sveriges nationalscen

Igår hade Robert lite middagsbjudning hemma, Ullis och Kristoffer satt runt vårt köksbord och mumsade strömming och potatismos med lingon när jag kom hem från jobbet. Efter middagen gick vi och såg Körsbärsträdgården på Dramaten.

Den första halvtimmen satt jag bara och var så förbannad att jag knappt kunde sitta still i stolen. Det var pga av en man som satt framför oss, själv, och plötsligt vände sig om och väste till Ullis:
"-Nu räcker det. Jag försöker faktiskt se en föreställning här! Det är de på scenen som ska låta här."

Varför vände han sig om? Jo, vi tror att det var för att vi skrattade till då och då när det var roligt (halvroligt för att vara precis). Inte högt, inte gällt, vi prasslade inte med påsar, våra mobiler var inte på, vi pratade inte med varandra utan reagerade bara på samma föreställning som han såg.

Efter ett tag, när fler och fler började skratta vid olika tillfällen var det som att det gick upp för gubben att det var ok att skratta. Då nickade han varje gång han själv skrattade, som för att bekräfta att just då var det helt ok att bli underhållen.

Jävla i d i o t!

Jag satt som sagt och gnisslade tänder av ilska och hade tänkt ut långa haranger att läxa upp gubben med i pausen när första akten var slut. Jag slapp använda dem eftersom Ullis kan stå upp för sig själv och tog itu med honom själv. Hon var dessutom myket snällare än jag skulle varit.

Tyvärr är detta så otroligt vanligt. Vem tror Dramaten-besökarna att de är? Har de ensamrätt på konsten som visas där? Om tio till tjugo år kommer Dramatens mest frekventa besökare att vara döda. Sad but true. Och just nu gör inte teatern ett PISS för att locka till sig de nya generationernas publik.

Om pjäsen, regisserad av Mats Ek, kan jag säga att jag kommer komma ihåg vissa bitar som väldigt vackra. Särskilt andra akten bjöd på väldigt fina dansnummer, både av ensemblen och av Ana Laguna som är som en superstark mormorsälva. Även scenografin var snygg och praktisk. Men jag undrar varför? Varför sätta upp Körsbärsträdgården? Det finns sååååååååååååå mycket grym nyskriven dramatik. Varför kan inte Sveriges nationalscen satsa lite? Eller vill de bara att såna som idiot-gubben ska komma på deras föreställningar?

What a way to make a living

Hit längtar jag nu. Till min säng hemma. Förlåt för usel blogguppdatering, har haft späckade dagar nu och inte hunnit få iväg några inlägg. Jag har som sagt hängt med mitt nya jobb på gig under två dagar och idag började vi repa in mig lite smått. Det känns så sjukt roligt, även om jag är galet trött när jag ska upp om mornarna. Snart är jag hemma och efter det bär det av på teaterbesök. Ingen vila längre med andra ord.

Överraskningar på morgonkvisten

Åhh vad glad jag blev nu av att vakna tidigt på morgonen och se världens vackraste och mest talangfulla Lisette tillsammans med Måns i morgonsoffan. Intervjuade av min alldeles egna fasters man.

Nu ska jag strax till Kumla med Ung utan pung och se deras föeställning Det suger. Igår såg jag den grymma föreställningen Chilla eller tjalla och jag längtar så himla mycket efter att börja repa det här nu!

Missa inte Liz ikväll i Allsången, är ni inte charmade av henne innan kan ni ju försöka stå emot nu.

Stockholm back in business

Vy från Fjällgatan i morse. Det var något annorlunda med staden idag. En stämning som inte funnits där på ett tag. Staden började jobba idag igen. Plötsligt var det inte en loj semesterstad längre utan en myllrande jag-har-inte-tid-stad igen. I vanliga fall är det ju inte superskoj men just idag kändes det spännande och lite mysigt. Nu är jag dessutom själv på väg till min nya arbetsplats. Spännande!

Frukost

Idag inte så nyttig sådan, men god! Prinsessbakelse och hallonjuice.

På väg...

...till det bästa nattbadet i stan.

Den osminkade sanningen

Älskar ni inte bilder där man bara är sig själv?

Good life

Vi har blinkande ljus i glasen och after eight i munnen. Allting är mysigt, inget är fel. Såhär ska det vara alltid.

Premiär!

Årets första för mig. Med det bästa av sällskap på vår lummiga innergård. Malin bor hos oss i tre dagar och allt blir så kul och kalasigt då. Grönan, skansen, kräftor och fest. Snart kommer Yai-Li och Marcus och då kan vi börja hugga in. Skål!

Vi gör Stockholm

Gissa var jag är idag då?

Free falling

Gissa vad jag har gjort! Jajamen, fritt fall för hela slanten. Grönan är sådär kul faktiskt... Inte värt fyrahundra spänn. Men sällskapet är briljant!

Magi utanför operan

Ok. Nu har jag tackat ja och är ska snart börja spela teater med Ung utan pung (som faktiskt inte är en feministisk frigrupp utan en väl etablerad teater som betyder ung utan stålar). Dagen kan knappast avslutas bättre än med Efterklang och Sveriges Radios Symfoniorkester utanför operan.

Ett erbjudande och tre förlåt.

Federico frågade om det gick bra på intervjun jag skulle på igår...

Lillan frågade vad det var för intervju och försökte ringa och

Anna skickade ett fint mess (även om det var trista nyheter i).

Tyvärr fick ingen av dem svar igår för det var en sån späckad dag. Förlåt.

Nu ska jag ut och gå runt Årsta-viken men sen ringer jag nog och tackar ja till det där jobbet som jag faktiskt blev erbjuden igår. Ett skådisjobb. På heltid. Med månadslön. Mycket turnerande. Det enda som bär emot är att det känns lite för bra, då blir jag alltid lite orolig i magen...

Men nu ska jag som sagt gå en sväng och ta mig en sista funderare. God morgon.

Kusinmys

Världens coolaste kusin Julia och jag har just fikat på Gildas. Ruskigt goda sallader har de. Vi hann inte fika så länge själva för sen kom en hel klump med folk till och hängde med oss. En mycket trevlig eftermiddag. Nu är jag lite nervös dock för jag ska på intervju... Håll era tummar för tusan!

Äntligen hemma

Mysfrukost framför Sim-Em (eller vad det nu är för mästerskap?). Simon Sjödin kom just tvåa och är vidare till semifinal. Heja Sverige. Strax ska jag gå och dansa lite.

Som det ska

Nu är han hemma. Och jag med. Och han lagar paj halv tolv på natten av rabarbern jag plockat. Allt är som det ska, fast bättre.

Ny favorit?

Nu har jag länkat till en ny blogg här på bloggen i länkspalten till höger. Dagens Lokaltidningsbesvikelse. Tror det kan bli en ny favorit.... Läs och njut.

Förlorad oskuld

Igår förlorade jag oskulden. Bugg-oskulden. Jag, som alltid brukar totalvägra när nån försöker dansa pardans med mig, kunde inte tacka nej när SM-mästaren i både bugg och revydans, Gustav, bjöd upp. Herregud. Det var bland det roligaste jag gjort och Gustav skulle ju kunnat föra ett kylskåp. Jag tror vi gjorde alla turer som finns och ett tag trodde jag att jag skulle stupa av ren glädje och skrattpanik. Nu dock, nu är det strax hemvändning från lilla stugan i Eskilstuna.

Som en varg

En och en halv timme till middagen...Hur ska det gå? Jag behöver mat NU. Tror vi ska gå och leta lite att gnaga på innan den stora banketten. Och nej, vi vann inte, men vi var jävligt bra.

Done

Nu är vi färdiga! Nu ska vi kolla på resten av revyn och sen är det prisutdelning och sen är det bankett . Skönt när man kan slappna av nu.

Lite partaj

En föreställning avklarad. En kvar imorgon. Nu är det lite partaj och grillning och sen får vi se vart det bär. Jag och Robert håller iaf ställningarna i Vasastansrevyn.

Genrep

Strax dags för genrep. Efter illamående och magont under första delen av dagen är jag nu fit for fight igen.

På min gata i staaan

Nu lämnar jag min gata igen efter ett kort besök och styr kosan mot Eskilstuna där jag för första gången ska vara med i Revy-SM. Jag missar en spelning med bandet, men det är liksom inget att göra. Det som känns mest trist är egentligen att jag och min skatt ska vara ifrån varann i flera dagar. Ok. Skärpning. För bara några månader sedan hade vi distansförhållande som gjorde att vi var mer ifrån än ihop. This is nuuuthin. Nuuuuuuthin I tell you!

Skärgården

Lagom till att jag åker hem till stan igen kommer solen fram och glittrar i vattnet och gör det svårt att skiljas från denna ljuvliga plats. Det blir en natt hemma och sen ut på ett nytt äventyr. Denna gång i Eskilstuna.

Joråsåatt

Jag har inte dött. Jag har det bra och äter sånt här, dricker vin och spelar kort. Snart ska jag berätta mer.