Juldagar utomhus och inomhus

Såhär fint har det varit under julen som nu är över. Runstenar och mammamys i Vallentuna. Gitarrspel och beastieboys på söder. Promenad och moskée i solsken i Uppsala o djurgårdsfärjan i solnedgång på Stranvägen. Nu ska jag jobba idag igen. Ikväll kommer Simon och Maria. Det ska bli mysigt.

Ooodilali ooodilali hoppsan vilken dag!

Idag vill jag bara säga TACK! Tack tack tack tack! Jag har en vän som är mig så otrolig, väldigt hjärtans kär. Hon heter Anna-Lill, och i 25-årspresent har hon försett mig med två biljetter till Beyoncé som ska skaka booty i Globen i maj! Jag är helt paff och väldigt väldigt glad! Tack käraste fina! Jag vidhåller att det är för mycket och tänker snart ut nåt smart sätt att ge tillbaka.

Jag vill också säga tack till pappa som idag tog med mig och mina underbara syskon på The Real Groups julkonsert på Konserthuset! Jagkan bara säga att de lever upp till sitt namn. Med råge! Jag hade räknat med att detta skulle vara bra... Men SÅHÄR bra trodde jag faktiskt inte det skulle kunna vara! De är helt otroliga! Deras senaste nyförvärv, Emma Nilsdotter, knäckte! Deras klimatrap iförda pingvinkostymer var fett tung (for real) och allt annat lät overkligt jävla bra. Åhhhh. Inspirerande och fröjdfullt!

Ps. Min lillasyster Becks är tillfärlligt tillbaka från Paris. Inget kunde vara bättre!

Inspiration

Idag kom inspirationen från ingenstans och slog ner som en blixt. Nu har jag skrivit en låttext till en redan existerande melodi. Det ska bli en julklapp. Om jag lyckas spela in den så lägger jag upp den här. Vet inte varför det blivit så roligt att skriva texter helt plötsligt. För nån vecka sen översatte jag en dansk sång, som är en av mina favoritlåtar, till svenska. Får se om jag gör nåt av den. Är bara glad att jag har inspiration till nåt konstnärligt över huvud taget just nu. I och med förkylningen kan jag ju inte träna, det kanske är därför... Energin måste få utlopp på nåt sätt.

I övrigt har jag bakat spenatpaj idag... och köpt glödlampor! Nu ska det åter bli ljus i min lilla lägenhet. Imorgon måste jag vara frisk för då är det starten på min sexdagarsmastodontvecka. Jobbar då minst nio timmar om dagen. Även söndag. Risken finns att jag känner mig som råttan på bilden efter bara en dag. Alltså; död.

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte

Fy fan för julklappshandling. Jag har ingen lust. Inte den minsta faktiskt. Ska ändå bara handla nåt futtigt att slå in till de allra närmaste eftersom min ekonomi är lika med noll. Är fortfarande så snorig att jag själv då och då misstänker att jag är Darth Vaders bortadopterade syster. Ändå ska jag likt min bror strax ge mig ut på slagfältet och köpa lite ekologiska julklappar tillsammans med resten av Södermalm. BLÄ. Var är ens lasersvärd när man behöver det? Jag önskar att jag var superwoman. Superwoman eller Robyn. Det är nästan samma sak i mina ögon. Kolla bara på henne!

Tomtens sötaste nissar

I torsdags kväll var jag på en tillställning med dessa otroligt vackra flickor som kändes som någonting ur Desperate Housewives (som jag iofs aldrig följt). Massa snygga babes som åt fantastiskt god mat (bl.a hummer) och sen ägnade timmar åt julbak, marsipanrullning, julklappsfiskdamm och tjejsnack. Allt detta känns så otroligt avlägset när jag ligger här i soffan med hjärnan fullsmockad med snor och luftvägar trängre än påvens syn på homoadoption. Har varit en lång och totalt ineffektiv dag. Nu ska jag förundras ännu en gång av vackra Kate Winslets skådespelartalanger i Titanic (och zappa till Bodyguard i reklampauserna).

Förkyyyld

Nu har jag precis kommit hem från en härlig julbakskväll hos Joel i Uppsala, men jag har blivit sjuuuk. Hatar verkligen det. Tror tyvärr att det är Daniel som smittat mig, men det kan ju inte han rå för.

I morse gick vi upp jättetidigt och promenerade till Mariatorget där Daniels syster bor. Hennes lilla Vanja fyller 5 år idag så vi fikade lite och busade och ritade och hade supermys. Majken, Vanjas lillasyster var lite blyg först, men efter 10 minuter var det som bortblåst. Inte utan att man blir lite sugen på en egen liten parvel alltså. Men först ska jag allt ta och skaffa mig nåt vettigt att göra.

Nu tycker jag för övrigt att ni där uppe i Sundsvall kan komma hem igen. Jag längtar efter er! Ni kan väl åtminstone kasta ner lite snö? Puss på er

Inte chanuka, men nästan...

I onsdags kväll skedde något fantastiskt. Sternfall spelade på Restaurang Torget i Gamla Stan. När de spelar där är det fest. Detta tog jag, Hannah, Jonia och Erica vara på, vi behövde alla lite vardagspepp. Vi kallar oss numer de fyra brunetterna och ska ha som tradizi att gå på gayställen o kolla judisk klezmer. Får se hur det går... Iallafall: vi åt och drack gott och blev galet underhållna av detta fantastiska klezmerband. Många av texterna är på jiddisch och de flesta andra på (härligt cynisk) svenska.

Vad sägs bara om texten: "Var kommer alla vackra männsikor ifrån, och varför får man ingen med sig hem? Hur jag än beter mig är det aldrig nån som ser mig, och ingen tycks förstå, att just jag är den bästa man kan hoppas på att få." Love it!

Föga förvånande var min kusse Julia, hennes äkta man Jens, Julia Zyto och mitt ex Jakob där också. Alltid lika trevligt att träffa dem alla. En kall och grå decemberdag förbyttes mot en varm stimmig och härligt judisk afton. Som lite kuriosa kan jag berätta att den person som ses vifta frenetiskt med en servett i förgrunden är Centerpartiets Fredrick Federley... Han verkar vara på Torget ofta...

Förtydligande

Vill bara förtydliga att kvinnan på bilden bara har att göra med det kära återseendet i föregående inläggsrubrik... :)

Tårar, en bitch och ett kärt återseende

Idag har det varit en omtumlande dag. Såg ett seminarium med Kay Pollack på China-teatern. Ett sånt där, ni vet, som ska få en att fokusera på det positiva i livet och se alla människor omkring en. Jag tyckte att det var helt ok. Pollack var väldigt fin och rolig att lyssna till, men "föreläsningen" skrapade bara på ytan av vad det innebär att faktiskt ha en sådan livssyn 24/7. Jag tycker mig redan ha det på de allra flesta plan och ser på de flesta jag möter med intresse och respekt snarare än att jag dömer dem. Dock fick jag verkligen träna mig när jag kom hem en snabbis innan jag skulle till VILA. Då fick jag nämligen ett jättetråkigt besked som gjorde att jag blev väldigt ledsen och låg och dessutom lite labil och hade väldigt lätt till tårarna.

Väl på VILA kom det en tjej som uppenbarligen INTE hade varit på nåt seminarie i positivt tänkande. Hon var helt psyko och snäste och nästan skällde på mig och min kollega Maja för att vi inte sagt hej till henne i butiken trots att hon pratade i telefon (!). I mitt redan lite bräckliga tillstånd tog jag väldigt illa vid mig och fick gå in och gråta lite på lagret.

Som tur var finns det två tjejer kvar i stan som jag inte sett på länge och som var helt rätt sällskap denna kväll. Anna och Charlotte! Åkte hem till Anna och hennes underbara lya i Aspudden och åt god mat och drack gott vin och trots att jag plötsligt kunde börja grina då och då, så kändes det ändå väldigt tryggt och bra. Vilka brudar! Tack för att ni finns. Nu ska jag öva mig och tänka att allt har en mening...

Ett veckoslut i bilder

Lite bilder från Galleriapartajet med Hoffmaestro som största höjdpunkt! DAMN, va de killarna kan få det att gunga! Ett besök av en mumie från Göteborg och min fantastiska brorsa som ikväll spelade fet metal på Nalens rookie-scen. Han är verkligen så jävla grym. Han äger verkligen scenen och hans röst är så djävulskt bra! Way to go bro!!! Jag älskar dig!

Shit, idag gör man inte många knop. Galleriafest igår. Inte bra huvud idag. Gillar inte alkohol. Missade ett träningspass idag. Gått promenad i 2½timme i skitvädret istället. Nu ska jag sortera i garderoben och kolla igenom julklappsinhandlingslistan. Ikväll blir det Klungan på Södra Teatern. Hoppas den är rolig. I förrgår var det Drottningens Juvelsmycke på Dramaten (min nya arbetsplats, de vet bara inte om det än...). Dramaten är fantastisk. Den är faktiskt det. Föreställningen var dessutom väldigt bra. Trots att den var nästan 4 timmar!

För exakt ett år sedan såg jag såhär muppig ut i korkskruvar. För exakt ett år sedan så var det här mitt jobb. Julshowande med fina och begåvade Cissi Wrangel och Jan Johansen. Fan va skoj det var. Nu sliter jag på Vila och har fyra dagar ledigt kvar innan jul. Segt segt segt. Men om man ska tro Alfons farmor så måste man ju ha tråkigt först för att förstå när det roliga kommer...

Marcus is the man!

GRATTIS GRATTIS GRATTIS min fina bästa vän! Underbart med mys, tårta och vin den allra första dagen på årets sista månad! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Puss och kram