Aj aj aj

Idag ska min snubbe sjunga på invigningen av Friends Arena (btw, är det dansbandet Friends som sponsrat hela bygget eller? Det måste det ju vara!)! Jag ska dit och kolla och har fått biljetten skickad hem. Nu undrar jag om jag kanske undermedvetet är opepp på evenemanget?
Känns nämligen lite märkligt att lägga avin till det rekommenderade brevet med biljetten i soptunnan... Fick alldeles nyss gräva fram och tejpa ihop den...

Herregud vilket pucko!

Kolla på invigningen som direktsänds kl 20 ikväll på tv! En snygg kille kommer stå på scen och en stolt tjej kommer sitta i publiken!

Dröm?

Igår var en sån märklig måndag. Nu såhär i efterhand känns det nästan som att jag drömde alltihop...

Först väntade det vackra liljor vid min dörr. Fan vad glad jag blev. Blommor är det bästa jag vet och i kombination med överraskning och måndag blev jag nästan helt överrumplad. De blev så fina i mitt kök. Rosa mot turkost :)

Sen blev det lite vanlig måndag med tvätt och tråkig middagsmat, men SEN! Sen väntade min käraste fina blomsterskickande karl på ett hotell i Frösundavik. Precis vid Hagaparken. Jag hann precis dit till det sista avsnittet av den fantastiska Torka aldrig tårar utan handskar som vi kollade på tillsammans med Roberts grymma motskådespelerska Maria. Sen fick vi äntligen pussas lite och hann sova med varandra (i en svit som var ungefär lika stor som min lägenhet) tills jag var tvungen att gå upp och äta hotellfrukost själv (jobbigt, jag vet ;) ). Rob och Maria sov så länge de kunde eftersom de skulle till Friends Arena för att repa inför invigningen på lördag och sen flög de direkt till Helsingfors för att spela föreställning. Själv åkte jag till jobbet som om det vore en helt vanlig dag. Och det är det ju...

Det sjuka är att nu känns det lite som att jag faktiskt har drömt alltihop. Vi fick 9,5 timmar ihop och det var så himla fint att sova nära, nära och känna värmen och skratta ihop och titta in i de finaste stora ögon som finns. Men hände det verkligen? Jo, det gjorde det nog... För liljorna är iaf kvar! Det är dessutom tvättberget av ren tvätt jag lämnade hemma igår... Bara att sätta igång och vika.

En liten intervju

Hittade en liten radiointervju vi gjorde på Åland förra veckan. Den kan man lyssna på HÄR om man är intresserad :)

Det var även då vi lekte JC-reklam utanför Viking Line.

En riktigt go måndag

Idag har vi spelat föreställning i min gamla hemkommun Vallentuna. Jag var lite nervös faktiskt... Alltid lite weird att komma hem och göra något som verkligen inte känns som samma värld. Trots min nojja gick det jättejättebra och det var en grym publik som var med på noterna direkt. Efter föreställningen åkte vi med ensemblen och kollade på mitt barndomshem. Världens finaste barndomshem. Men där bor några andra nu. Jag följde inte med i bilen tillbaka till stan utan tog nostalgitrippen med Roslagsbanan hem. 

 Sen åkte jag hem till Lisette och Manuel och deras FANTASTISKA lägenhet. Där fanns det även två andra tjejer som jag är fullkomligt betagen av! Marit och lilla Frida! Varmare, finare människor får man leta efter. En mycket trevlig kväll med soppa, prat och Frida-gos.

 När jag kom hem fanns det en överraskning på dörren! Helt otroligt och oväntat! Blombud på en måndag, bara sådär! Jag ÄLSKAR ju blommor och när jag öppnade de fantastiska liljorna blev jag nästan lite tårögd. Världens mest omtänksamma vän, min Kola, hade skickat dem från Göteborg. Ord kan inte beskriva hur glad jag blev!

Nu är det dock dags att hoppa i säng för imorgon kör vi ännu en typ av premiär... En föreställning jag och några av mina kollegor kört förut men med en ny person som skolats in. Kommer bli spännande. De galna arbetsveckorna fortsätter ett tag till, men det är ju så kul att det bara är att tuta och köra. Vila får jag nog göra i... mars :)

Trött in i märgen

SLUTKÖRD!

Det är vad den här tjejen känner sig trots att det har varit helg alldeles precis nu.

Det har helt enkelt varit för mycket med flyttar, hej då-n, fyra premiärer, repetitioner, turnéer och distanser över Östersjön. Jag är så trött.

Men det är underbart att vara hemma i min lägenhet igen. Och det har varit en helt fantastisk helg med både solsken och helt fantastiskt sällskap i form av mina käraste tjejer från Musikalakademien. För tio år sedan lärde vi känna varandra och de är fortfarande mig så oerhört nära och kära.

Imorgon ska jag hem till Vallentuna och spela med Ung utan pung. Kommer bli mysigt men märkligt. Jag vill ju liksom bara åka hem till mamma och mysa då. Det skulle jag nog förresten behöva nu också...

Nytt jobb

Ahhh! Nu är det gjort!

Kontrakt påskrivet för nytt jobb!

Roligt, pirrigt, läskigt, spännande, sorgligt och galet. Så känns det.

Om ett litet tag kan jag säga vad det är.

Redan nu kan jag säga att jag kommer sakna mina kollegor på Ung utan pung något alldeles vansinnigt!

Utflytt från Åsen

Hej hej igen.

Nu är det söndag. Det är sista dagen som 28 år. Och sista dagen i Hägerstensåsen. Och det är bara för städningens skull. Jag längtar till min egen lya. Det är mer space där och så är det ju min inredning och mina prylar. Här är det väldigt , väldigt spartanskt. Däremot kommer jag sakna några grejer med att bo här.

• Närheten till naturen! Rådjur, kaniner, fåglar i hundratal, plommon och doft av blommor och barr utanför dörren! Det är det bästa!
• SATS Telefonplan. Det trevligaste och bästa gymmet jag gått på. Det kommer jag sakna mycket.
• Tystnaden
• Att inte ha tv (jag vet... det är ju en quick fix hemma också... men jag vill ju ändå ha tv:n där ifall jag skulle vilja se nåt spännande)

Ja, det var nog det... 

Nu ska jag alltså städa... Nu alltså. Ska bara kolla lite grejer.... NÄ! NU ska jag städa. Oj så skoj.

The B is b

Jomen ok. Bloggen. Hur var det nu man gjorde? Varför ser allt så nytt ut? Vad tusan skrev jag om varenda dag förut?

Nu, helt plötsligt, mitt bland alla banankartonger, utrensade kläder, chipssmulor och manusblad kom den. Skrivlusten! Kanske just för att jag sällan varit mer stressad eller haft fler bollar i luften än nu. Det är ju så oerhört lockande att göra andra saker då. Men ändå... Trevligt att ha den tillbaka även om det bara skulle visa sig vara ett tillfälligt besök.

Just nu är som sagt mitt liv lite kaosigt. Egentligen är det nog inte det. Jag har bara mycket att göra. Men jag har märkt att jag blir stressad och konstig av att inte veta när jag ska få vila och inte ha något planerat alls nästa gång. Just nu har jag planer i princip varje dag i en månad framöver. Blä liksom.

Den här veckan som går mot sitt slut och nästa vecka är värst. Jag ska flytta från mitt tillfälliga "sommarboende" i Hägerstensåsen (jag flyttade från min kära lägenhet för att få lite billigare hyra när jag ändå inte skulle vara hemma under sommaren) hem till Söder. Men jag får inte lägenheten förrän på onsdag, så först ska jag bo några nätter hos pappa. Det är lustigt hur mycket man hinner bo in sig under bara några månader... Mitt nya motto är släng skiten (alltså sortera det och ge bort det till Stadsmissionen eller kom på i sista stund att du förresten visst kommer behöva dina 1000 år gamla springskor någon gång i framtiden och låt dem ruttna i en plastpåse i hallen). Det är mycket att ordna med gällande flytten och städningen och för ca 1 månad sedan blev jag återigen särbo med min grabb. Det suger. Det gör det verkligen. Men så mycket som den här bloggen handlade om det för ett halvår sedan behöver jag knappast yttra mig om det mer (HA! Yeah right).

På måndag fyller jag år. 29. Jag har ingen ålderskris alls, men är livrädd för att den plötsligt ska komma och krisar mer över det än över det faktum att jag faktiskt börjar bli äldre än jag någonsin varit förut. Jag är "borde inte du skaffa barn snart"-gammal, "oj, när ska du skaffa ett riktigt jobb"-gammal och "har du inte renoverat köket"-gammal! Men vet ni vad? Det är inte så viktigt för mig. Det enda som är tråkigt är att jag nog trodde att jag skulle ha flyttat till en liten stuga med trädgård by now. Och att jag märker på min kropp att den är på väg att ge upp sin ungdom. Men det är ju världsliga saker.

Det jag egentligen skulle skriva om födelsedagen är att jag tyvärr är lite barnsligt förtjust i just de dagarna (de återkommer ju så sällan) men just den här dagen ska jag vara på jobb kl 7 och dessutom ha premiär på något som jag känner mig supernervös inför och sen ska vi spela ÄNNU en föreställning och jag har inte ens hunnit planera det minsta firande eftersom jag har så mycket annat. Sen kan man ju inte komma ifrån att det är lite bortkastat att fylla på just en måndag. Jag kommer ihåg att jag gjorde det i mellanstadiet någon gång. Men just den dagen fick vi pannkakor till lunch så det var ändå helt ok! Jag funderar på att låtsas att min födelsedag inträffar någon annan dag. Typ 13 oktober.

Bild från Berlin i somras. Innan snubben flyttade tillbaka till Finland och innan jag visste att jag fyllde år på en måndag.

Ok. Dags att fortsätta flytta kanske. Well well. Kanske det var kul det här igen...

Ode to my mama!

Idag är det min mammas dag. Och alla mammors dag. Men min mamma är speciell för hon är både bäst och smartast i världen. Det finns nästan ingenting att kunna i världen som hon inte kan. Dessutom har hon något som jag önskar hade gått lite mer i arv till mig; tålamod!

I den här tiden som har varit lite jobbig för mig har hon funnits till 100% och lyssnat och stöttat och bjudit på mat och kramar när det behövts som mest.

Tack mamma för att du finns! Jag älskar dig!

Sms från min mamma igår: "Varför är enäggstvillingar så osynkade? Vem hade koreograferat det sista numret och varför? Det är mina frågor! Det blir en hård kamp om keffpriset ikväll. Men Loreen är ju helt outstanding!! Man får ståpäls! Puss! Ma"

See why I love her?!

En perfekt dag, om det inte var för...

Vilken dag!

Så soligt och varmt att det kändes som om vi var vid Medelhavet.

Jag har kunnat vara ute ändå gaaanska mycket idag och det känner jag mig faktiskt värd.

Förra året skaffade vi oss ju en kolonilott och i år har vi gått ut starkt och jobbat på som bara den. Nu ikväll åkte jag ut ensam och vattnade. Det är så sagolikt vackert där och det är alldeles fridfullt allt få påta lite i jorden och byta några ord med sina kolonigrannar. Jag hoppas verkligen att vi kan skörda massa gott om nån månad.

Nu på väg hem (mitt nya hem över sommaren) till Hägerstensåsen fanns det plötsligt bara glada par som höll hand och pussades och räknade fräknar och var så där suuuuuperkära eller festglada kompisar med klirrande systemetkassar, ny solbränna, fnitter och fyllda kassar med kvällens planerade grillmiddag.

Just precis då hugger det lite i bröstet igen. För den personen som jag längtar efter och helst av allt vill vara med när dagen är medelhavsvarm och kvällen är ljus och doftande är så långt bort. Nästan hela dagen har gått bra och jag har bara saknat liiite liiite. Men nu blev det ganska mycket igen.

Om jag fick önska mig någonting nu (förutom chokladmoussetårta, fotmassage, rakare tänder och ett välbetalt jobb) så skulle det verkligen vara att kapa distansen till den jag har kär. Vi kommer få sommaren. Det är jag så himla glad för. Men sen kommer hösten när det precis börjar kännas som vanligt och så försvinner han igen.

Dumma Finland.

Om det är nån typ tävling snart där många länder tävlar mot varandra, då ska jag INTE heja på Finland.

Fy vad ledsna de ska bli!