Denna dagen - ett liv

Idag, på min sista av två lediga dagar, har jag:

• ätit mastodontfrukost med fantastiska personer
• åkt till Västervik i en fin Volvo
• ätit medhavda pannkakor med sylt vid en hamn
• träffat en nybliven far
  
• badat i havet
• gjort akrobatiska konster vid ett slott
• shoppat überbilligt på second hand, bl.a en afrikansk/finsk galen clownklänning och en drängskjorta
  
• blivit lycklig och glad och trygg
• gråtit en skvätt
• ätit färskpotatis och sill till middag
  
• spelat mexican train i vårt mysiga kök
• fattat att andra har större problem än jag

Dokusåpan

Det här sättat att arbeta på är sannerligen speciellt. Alla flyttar ner till den här lilla orten i fyra månader och både jobbar och lever nära inpå varandra. Det är som någon slags dokusåpa fast utan kameror. Eller som att gå om högstadiet. Vissa blir personlighetsförändrade och det uppstår dramatik som kanske inte hade uppstått i vanliga fall. Frågan är hur länge jag orkar med det. Jag skulle ju aldrig frivilligt vara med i en dokusåpa...

Lite bilder...

Öltälten:

Underbara fröken Molin.

Jocke och jag.

Andreas, Thomas och Micke

Johan, Johan, Marika och Mats.

Schlagerhäng i vårt vardagsrum:

Temabilder från partaj:

Jens, Simon, jag och Johan (en tredje).

Malin och Alex. Stöttepelare och sötnosar i ett.

Badhäng vid sjön Nossen:

En av regissörerna ser såhär avslappnad ut på sin lediga dag...

Misshandel

Tänkte skriva direkt om varför jag lät så bitter över Vimmerbybor i mitt förra inlägg. De flesta är hur fina som helst, men det finns en hel del som är inskränkta och trångsynta och som hatar alla som jobbar på Astrid Lindgrens Värld.

I onsdags var nästan alla kollegor ute och tog en öl på Harrys (japp, det andra av två uteställen i Vimmerby). Efteråt gick en kille som gör sitt första år som skådis i parken och åt pizza med sin tjej. Vid bordet bredvid satt ett gäng grabbar i 17-18årsåldern.

Ganska snart började de provocera min kollega verbalt och efter ett tag började de kasta ölburkar på honom. Han och hans flickvän var på väg därifrån när han fick en ölburk i huvudet. Då fick han nog och sa ifrån och svepte samtidigt av en kille hans keps. I samma ögonblick hade han tre killar över sig som sparkade och slog honom. Ingen på pizzerian ingrep. Varken ägaren, personalen eller någon av de andra gästerna.

När de kommit ut ur pizzerian och killarna som slog försvunnit kommer en fjärde kille ur grabbgänget fram till min kollega och är trevlig och skakar hand och undrar vad som egentligen hände. När min kollega berättar om händelseförloppet och kommer till att han drog av en kille hans keps vänder den "trevlige killens" humör direkt.

-"Det skulle du inte ha gjort" säger han och ger sen min kollega en rak höger över ögat. Sen avslutar han med ett "-Välkommen till Vimmerby" och kutar därifrån.

Jag blir så jävla ledsen och upprörd över detta. Först kände jag bara att jag ville döda dem. Jag vet inte om alla mår jättedåligt över detta men jag tycker att det känns sjukt obehagligt och är orolig både för min egen och för mina kollegors del. Har ingen lust att gå på varken Harrys, pizzerian eller nån annanstans längre.

Min stackars kollega och hans tjej mår efter omständigheterna bra men han har svarta blåmärken i ansiktet och är givetvis skärrad av detta.

Så jävla synd. Vimmerby kunde vara Sveriges mest idylliska plats om det inte var för den där jävla mentaliteten.

Goa grannar

Jaaa. Stålande sol! Åtminstone något att glädjas åt med tungt bakishuvud. Ska gå och panta våra hundra burkar strax. Har redan återvunnit alla glasflaskor. Jag önskar att jag hade en betjänt som kunde göra allt det och sen diska och sen hämta min cykel som fortfarande står på jobbet efter akutbesöket igår.

Vi har fått ett oförtjänt rykte som festprissar i vårt bostadsområde. Bruden som bor bredvid oss har fest dagligen men tydligen går snacket om att "det är di där ALV-arna som väsnas och för liv om nättera..." Detta ledde till att jag och Jerry torkade en spya i vår trappuppgång igår ganska tidigt på kvällen som ingen på vårt partaj var skyldig till. Vi ville inte bli anklagade i efterhand för den. Fan va äckligt det var.

Nu luktar det liljekonvalj i trapphuset men om man vet om det kan man ändå ana en svag kräkodör. Som tur var hann vi träffa fyra grannar när vi höll på att torka och alla de fattade att det inte var vi. Skönast var bröderna Gustafsson som bor i varsin lya på våningen under. De kom ut och snackade en stund och var astrevliga. Skönt att träffa sådana Vimmerbybor just nu. Har tyvärr råkat fler av den andra sorten på sistone.

Jävla kultur

Har just repat en scen som Borgmästarinnan på en gräsmatta utanför högstadieskolan i Vimmerby. När vi höll på som bäst kommer ett bröligt gäng killar förbi och just när de ska in genom dörrarna till skolan skriker en cooling med målbrottsröst:

- JÄÄÄÄVLA KULTUR!

Hahahaha, bästa kommentaren! Ska bli mitt motto i livet!