Nåt hett och nåt... eh...starkt

Jag skulle egentligen till gymmet efter jobbet, men alla mina tre tränings-bhar var nytvättade och dyngsura. Skön och högst skälig ursäkt för att istället vara hemma och kolla youtube-klipp från musikvideons glory days. Den här videon har liksom inte tappat stinget än trots att jag såg den för första gången när jag var typ sju år. Jag kommer ihåg att jag redan då fattade att det här var nåt alldeles speciellt och nästan förbjudet. Fortfarande blir jag nästan generad när jag ser den, men bara nästan.



Vad storyn till den här videon egentligen vill berätta förblir lite luddigt, men eftersom jag älskar låten, trånandet, åmandet, dansen och kläderna låter jag det passera. Varför görs inte sådana här videos nu för tiden? Så fort jag är klar med det här projektet i Helsingfors ska jag göra en re-make på den här. Snubbarna med svart bas och färgglada västar kommer nog vara mycket eftertraktade roller så om du som läser har intresse av att vara en av dem borde du höra av dig till mig snarast!

Andra videos har jag inte riktigt samma förlåtande inställning till.... Se den här och dö lite:



Ärligt talat liksom? Wtf? Det finns SÅ mycket att säga om denna att det är omöjligt att veta var man ska börja. Men ok, han är alltså lärare till en blind (förutom när hon dansar tydligen) snygg tjej som han stalkar i skolan på ett ytterst obehagligt sätt (i mjukisbyxor?!).

Hon spelar teater, dansar och skulpterar och han går omkring som en osalig ande med lidande blick och hockeyfrilla efter henne i korridorerna. Och sen: TELEFONSAMTALET! Alltså My God! Vems idé var detta? Och varför tyckte inte Lionel själv att det var märkligt att bara lägga på efter den första oerhört väl valda och kraftfullt känslosamma repliken? Blinda flickan verkar ju dock jättenöjd med samtalet och gosar ner sig i de rosa sidenlakanen med ett sött och lite pilskt leende. Så klart.

Och så slutet! "Mr Reynolds, there's something going on in the sculpture class."

Ehh, vad? VAD är going on in the sculpture class? Blinda flickan sitter med sitt gigantiska lerhuvud och pysslar precis som förr. Men nu är det alltså färdigt (det är kanske det som är going on?)!

Men snälla Lionel. I ärlighetens namn: om någon jag var intresserad av (och hade stalkat en längre tid) vände på ett lerhuvud hen skulpterat med orden "This is how I see you" och det där var resultatet.... Det finns ju egentligen inte ord... men nog fan hade jag fattat hinten. Lionel däremot tycks bli än mer uppmuntrad av detta och drar än en gång av den perfekta repliken i precis rätt sammanhang. Egentligen borde jag kanske göra en re-make på den här också. Fast från blinda flickans perspektiv.