Här ligger jag helt utmattad på en säng i ett helt fantastiskt vackert rum i Söderköping. Söderköping kan ju vara Sveriges finaste stad och nu är vi här och ska spela imorgon. Idag har vi spelat, repat, firat vår kollega på fantastiska restaurang J i Nacka och sen åkt hit. Nu är jag helt slut. Min tå gör ondare och ondare och vill inte alls samarbeta. Jag känner mig stressad över att den här sommaren bara kommer svischa förbi utan att jag kommer hinna njuta av den, varken själv eller tillsammans med Robert, och sen är det dags att jobba, igen, och sen ska vi vara ifrån varandra, igen. Det är kanske egentligen roligt att ha hela sommaren planerad, men det är inte min starka sida... Jag tycker om att ta dagen lite som den kommer... När blev jag så vuxen att jag har stress över att semestern ska ta slut redan innan den börjat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar