Pris

Nyss hemkommen från Göteborg där vi spelade vår sista föreställning för ungdomsstyrelsen innan sommaren. Linserna svider i ögonen och ändå kan jag inte förmå mig att gå och lägga mig. Det känns helt sjukt att det var idag vi spelade i Gbg och igår som jag satt i min fina systers kök och drack te och pratade om allt och fick träffa en speciell person i hennes liv som jag också tyckte så mycket om på direkten. Tiden går så snabbt. Särskilt efter en fem timmar lång bilfärd. Då hinner allt kännas som om det hände för flera år sedan.

Jag kan inte fatta riktigt att det bara är tisdag... Borde det egentligen inte vara fredag? Det känns som det i kroppen. Och i huvudet. Tisdag är en sån keff dag. Den är inte den första dagen på veckan och därmed en dag man kan räkna med är lite jobbig. Den är inte en mitt-i-veckan-dag och den är verkligen inte åh-snart-är-det-helg-igen-dag. Den är bara keff.

Det trevligaste med den här tisdagen var nog den glada nyheten att en av Sveriges absolut bästa och mest intressanta författare, Jonas Hassen Khemiri, fått ett fint pris för sin pjäs Invasion!, som översatts till engelska och spelats nu under våren i New York. Om det kan ni läsa HÄR. Det vill ni alldeles säkerligen läsa om för JHK verkar vara en oerhört smart och sympatisk person, och han blev inte precis slagen med fulkäppen som barn heller (detta uppmärksammade både min mor och min syster för flera, flera år sedan medan jag tyckte att han mest såg ut som någon slags bönsyrsa i mänsklig form).

Ok... inte ett spretigt inlägg alls detta. Jag tror nog jag vinner mig nåt slags pris själv snart. Jag är rätt säker på att åtminstone vara runner-up till det prestigefulla priset "Starkast ovilja att gå och lägga sig trots sandpapperögon och tydlig saknad av röd tråd i samtal och blogginlägg".