På väg till Hallsberg efter en dags rep och ett trevligt födelsedagsfika på jobbet. Den bästa tiden på året är nu. Allt slår ut, koltrasten sjunger, det är sol och varmt och allmänt fantastiskt. Tyvärr gör det mig alldeles melankolisk och nere när jag inte får träffa min käresta på så länge. Det är som att en väldigt superduperviktig sak fattas liksom... Men det känns töntigt att klaga. När det mesta i tillvaron är så fint som det är nu är det bara puckat att tänka på det som saknas. Eller den som saknas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar