Innergård

Frukost på innergården med Marcus och mitt hjärta. Enda stället där det fläktar något i stan.

Lite otur

Lite otur idag. Först mensvärk, sen lång promenad till billiga affären bara för att upptäcka att kortet låg kvar hemma. Bara att promenixa hem och hämta det och tillbaka igen. Lite ensam känner man sig också när man väntar i mer än en kvart på en buss som aldrig kommer och alla som kommer till samma station efter mig droppar av en efter en när deras bussar punktligt glider upp vid hållplatsen. Snart dock. Snart kommer den. Och då ska jag och lillasyster bada.

Konstigt

Hemkommen från kort men intensiv utekväll på Trädgården med tre härliga blonda flickor. Känner mig trött och lite fundersam.

Vi har givetvis pratat mycket relationer under kvällen. En av flickorna har just blivit singel efter en fyra år lång relation och är jätteledsen. Allting är så skört. Det finns aldrig några garantier för någonting och det enda man kan göra som människa är att ta vara på det man har här och nu. Det känner jag verkligen att jag gör nu, men det är väldigt lätt att glömma ibland och oroa sig över saker som kanske skulle kunna hända osv. Totalt onödigt egentligen, men väldigt svårt att undvika.

Jag är så själaglad att jag har hittat en person som jag vill dela mitt liv med och som vill dela sitt liv med mig. Men som sagt, världen är föränderlig. Nya saker och situationer dyker ständigt upp i livet och man kan aldrig säkert veta vad som kommer att hända. Därför är det så viktigt att verkligen ta vara på det man har.

Just ikväll får jag bara sakna min käresta istället för att hålla om honom som vanligt. Detta är första natten på nästan två månader som vi inte ska spendera ihop. Det känns konstigt, tomt, lite ensamt och lite skönt. Jag kommer att kunna breda ut mig i värmen och slipper kanske den galnaste hettan. Men mest känns det tråkigt ändå.

Tänk vad ens egen värld förändras på kort tid! För drygt två år sedan var jag väldigt, väldigt ovan vid att sova bredvid någon flera nätter i rad och nu känns det helt knäppt att inte gå och lägga mig med Robert. Konstigt.

Nära så nära

När jag köpte min lägenhet för fem år sedan älskade jag den redan då. Men nu, när vattnet vid Årsta-viken är så rent att det går att bada i så älskar jag den ännu lite mer. Tänk att jag har en prima badplats tio minuters gångväg från mitt lilla kyffe mitt i stan.

Feeling hot hot hot

Jag känner inte igen min kropp. Eller så känner min kropp inte igen sig. Den här hettan gör att jag känner mig sjuk nästan. Jag orkar liksom inte träna ett jota och då får jag ont i ryggen, samtidigt är jag både hungrig och alldeles för varm för att äta. Och svetten rinner konstant.

Vi möblerade om i lilla lägenheten för några veckor sen och ställde sängen vid fönstret. Det är fint men på morgonen lyser solen rakt in genom det öppna fönstret och gör det så hett att jag mår illa. Vad jag inte förstår är hur min kära, underbara sambo kan ligga kvar helt oberörd - MED ETT DUNTÄCKE över sig! Detta kan inte vara normalt beteende. Ibland blir jag orolig att han strukit med på något sätt. Typ drunknat i sin egen svett. Börjat koka. Smält lite i hjärnan. Men inget av detta har turligt nog hänt - ännu.

Idag ska jag ta tag i lite fler viktiga saker. Det känns fantastiskt att ha rk och lust till att göra det. Något som fattats mig i flera månader. Men nu är jag hungrig på att GÖRA saker igen!

Hurra!

Viktiga saker

Idag har vi gjort viktiga saker. Det viktigaste var att städa hemma. Turnélivet är tyvärr förödande för hemmafixet. Nu är det dock fint och rent igen och det känns trevligt att komma hem. Det andra viktiga var att jag skrev ihop ett cv som snart skall skickas iväg till diverse möjliga arbetsplatser. Nu dock solar vi vid Årstaviken med dessa goa gubbar, Sven och Jens, som är här på deras turné med Loranga, Mazarin och Dartanjang.

Omvändning

Ok. Förlåt för mitt fruktansvärda vokabulär i förra inlägget. Tur att jag var själv under färden hit så att ingen råkade ut för mitt utbrott personligen. Väl på bussen hit rann dock ilskan av mig tillsammans med all vätska i min kropp och sen har det bara varit mysigt med becka och pappa och vatten och sol. Nyss kom Robert också och vi simmade över sjön och tillbaka. Total bäststatus alltså.

Skitställe

Jag har bara några ord att säga nu: jag HATAR Hammarby fucking sjöstad och att det ska vara så förbannat jävla svårt att hitta här. Jag hatar också min skitcykel som är väljer att få punka mitt i den sketna sjöstaden där man inte hittar någonstans. Inte ens den dyra jävla SL-bussen går ju här! Nu blir jag avsläppt en mil från närmsta busshållplats av den här konstiga nockebybanan. Kul. Jävligt kul på årets varmaste dag.

V A R M T

Vi turistar i vårt egna kvarter denna morgon. Jag och Roberts näsa av bilden att döma. Själv har jag varit vaken sen kl sju. Det är ju FÖR varmt för att orka göra någonting alls. Helst vill jag inte ha några kläder på mig heller. Tyvärr måste man ha lite kläder på sig på café och eftersom vi gick ner till mitt gamla stammishak för frukost var jag tvungen att sätta på mig åtminstone ett lager tyg. Det är för varmt här. Sa jag att det är för varmt?

Hard to say good-bye...

Igår natt började det regna i Vimmerby och det fortsatte under morgonen när vi vaknade. När det regnar i Vimmerby så regnar det på riktigt. Det låter kanske som en klyscha men det är ingen slump att Astrid Lindgrens böcker och naturskildringar är så fantastiska. I Vimmerby är sommaren fortfarande som man minns den från barndomen. Jag har känt mig som Madicken, Ronja och nåt av Bullerbybarnen sen vi kom. Bärplock, nattbad, ösregn, myggbett och skogspromenader hör liksom sommaren till på ett självklart vis där. Men nu har vi åkt därifrån. Vi äter frukost nu i Kisa på ett typiskt myscafé med blommig innergård. Ingen av oss vill lämna Småland.