Sa jag inte paradiset?

Och trattisar!

Har du sett herr kantarell?

Efter två minuter har vi hittat hur mycket som helst. Jag skojar inte. HUR mycket som helst.

Ack värmeland du sköna

Vi är i paradiset, kallas också Värmland. Nu har vi ätit fantastisk god mat och busat lite med pappas kusin Stinas hund.men nu är det svampplockning som gäller. Åh, jag älskar Värmland.

Repetition, repetition, repetition

Nu repar vi. Eller jag. Mycket att få in på en gång, men det kommer gå bra. Det som är svårt nu är att få ihop reptid med alla som ska spela föreställningar tillsammans. Och just nu repar jag alltså alldeles själv. Trots det går det framåt och att spela om två veckor känns inte som en omöjlighet.

När katten är borta...

...äter Josefin kött. Och idag har jag verkligen lyxat till det med fint biffkött och béarnaise-sås. Jag kan inte ens komma ihåg när jag gjorde bea senast, men idag var jag värd den (och choklad-glassen efteråt)!

Det är lite svårt att gå från 0 till 100 över en natt. Jag är ovan att jobba hela dagarna och har svårt att komma i säng i tid och svårt att komma upp på morgonen även om jag älskar jobbet.

Ikväll är jag ensam hemma och då passade jag på att gå och träna efter jobbet. Core Pulse... fruktansvärt jobbigt men ganska kul. Och väldigt behövligt. Träning har inte prioriterats på sista tiden men nu vill jag sätta igång igen för att orka jobba och ha energi kvar hemma sen.

Dagens

• bästa överraskning: fick bättre lön än jag begärt
• tråkigaste grej: sova utan Robert
• frågetecken: varför har lokala nyheternas ankare på tv4 morgonrock?
• mest vidriga fascist: Nicholas Sarkozy
• rätt åt er dumjävlar: publiken som blev attackerade av tjuren som hoppade upp på läktaren under tjurfäktning i Spanien.
• jippie: har så oerhört fina kollegor

Sveriges nationalscen

Igår hade Robert lite middagsbjudning hemma, Ullis och Kristoffer satt runt vårt köksbord och mumsade strömming och potatismos med lingon när jag kom hem från jobbet. Efter middagen gick vi och såg Körsbärsträdgården på Dramaten.

Den första halvtimmen satt jag bara och var så förbannad att jag knappt kunde sitta still i stolen. Det var pga av en man som satt framför oss, själv, och plötsligt vände sig om och väste till Ullis:
"-Nu räcker det. Jag försöker faktiskt se en föreställning här! Det är de på scenen som ska låta här."

Varför vände han sig om? Jo, vi tror att det var för att vi skrattade till då och då när det var roligt (halvroligt för att vara precis). Inte högt, inte gällt, vi prasslade inte med påsar, våra mobiler var inte på, vi pratade inte med varandra utan reagerade bara på samma föreställning som han såg.

Efter ett tag, när fler och fler började skratta vid olika tillfällen var det som att det gick upp för gubben att det var ok att skratta. Då nickade han varje gång han själv skrattade, som för att bekräfta att just då var det helt ok att bli underhållen.

Jävla i d i o t!

Jag satt som sagt och gnisslade tänder av ilska och hade tänkt ut långa haranger att läxa upp gubben med i pausen när första akten var slut. Jag slapp använda dem eftersom Ullis kan stå upp för sig själv och tog itu med honom själv. Hon var dessutom myket snällare än jag skulle varit.

Tyvärr är detta så otroligt vanligt. Vem tror Dramaten-besökarna att de är? Har de ensamrätt på konsten som visas där? Om tio till tjugo år kommer Dramatens mest frekventa besökare att vara döda. Sad but true. Och just nu gör inte teatern ett PISS för att locka till sig de nya generationernas publik.

Om pjäsen, regisserad av Mats Ek, kan jag säga att jag kommer komma ihåg vissa bitar som väldigt vackra. Särskilt andra akten bjöd på väldigt fina dansnummer, både av ensemblen och av Ana Laguna som är som en superstark mormorsälva. Även scenografin var snygg och praktisk. Men jag undrar varför? Varför sätta upp Körsbärsträdgården? Det finns sååååååååååååå mycket grym nyskriven dramatik. Varför kan inte Sveriges nationalscen satsa lite? Eller vill de bara att såna som idiot-gubben ska komma på deras föreställningar?

What a way to make a living

Hit längtar jag nu. Till min säng hemma. Förlåt för usel blogguppdatering, har haft späckade dagar nu och inte hunnit få iväg några inlägg. Jag har som sagt hängt med mitt nya jobb på gig under två dagar och idag började vi repa in mig lite smått. Det känns så sjukt roligt, även om jag är galet trött när jag ska upp om mornarna. Snart är jag hemma och efter det bär det av på teaterbesök. Ingen vila längre med andra ord.

Överraskningar på morgonkvisten

Åhh vad glad jag blev nu av att vakna tidigt på morgonen och se världens vackraste och mest talangfulla Lisette tillsammans med Måns i morgonsoffan. Intervjuade av min alldeles egna fasters man.

Nu ska jag strax till Kumla med Ung utan pung och se deras föeställning Det suger. Igår såg jag den grymma föreställningen Chilla eller tjalla och jag längtar så himla mycket efter att börja repa det här nu!

Missa inte Liz ikväll i Allsången, är ni inte charmade av henne innan kan ni ju försöka stå emot nu.

Stockholm back in business

Vy från Fjällgatan i morse. Det var något annorlunda med staden idag. En stämning som inte funnits där på ett tag. Staden började jobba idag igen. Plötsligt var det inte en loj semesterstad längre utan en myllrande jag-har-inte-tid-stad igen. I vanliga fall är det ju inte superskoj men just idag kändes det spännande och lite mysigt. Nu är jag dessutom själv på väg till min nya arbetsplats. Spännande!

Frukost

Idag inte så nyttig sådan, men god! Prinsessbakelse och hallonjuice.