En bortskämd brud

Hmm... Nåt i min mbil vill inte jobba med mig. Det senaste inlägget skickade jag kvart i sju imorse och inte för tio minuter sen...

Well, well... Jag är så oerhört jäkla stolt över oss idag. Vi var milt uttryckt rätt stressade över vår premiär idag i Örebro. Med en publik som var en mix mellan döva och hörande hade vi både tolkar på scen och även handmikrofoner i alla spelscener, vilket inte hör till vanligheterna. Innan vi skulle köra kände jag att... ok... det här kan bli precis HUR som helst. Och det är klart... vissa saker blev ju lite annorlunda i och med att vi körde med mikrofoner för första gången, samtidigt som det var prempa... Men överlag så var det en lyckad föreställning och publiken var så himla med redan från början. Fantatsiskt. Det kändes så oerhört skönt efteråt. Både vi, tolkarna och publiken var nöjd och vi kunde ta en välförtjänt middag på den goda greken i Örebro som vi åt på på min födelsedag senast.

Väl hemma tänkte jag titta på nåt trist program på tv och äta resterna från igår, men när jag satte nyckeln i låset så var det redan öppet... Jag hann tänka tusen tankar innan jag öppnade dörren. Trots att jag åkte hemifrån sjukt tidigt så är det inte likt mig att glömma låsa, hade jag lämnat extranyckel till någon?, hade jag bara låst underlåset?

Nä, det var bättre upp. Min fantastiska överraskare till pojkvän hade kommit upp till Stockholm tidigare på dagen och inte yppat ett ord om detta. Egentligen skulle han komma sent, sent imorgon kväll, men nu är han alltså redan här. Med nygräddad fetaostpaj, en flaska bubbel och en chokladkaka till efterrätt. Herregud vad bortskämd jag är!