Alla hjärtans på distans

Jag vet att jag har nämnt det förr. Men den här killen jag är kär i. Han är så himla bra. Trots att alla hjärtans-dag aldrig riktigt varit min grej så blir man ju lite knäpp av att vara helt knockad av en annan människa. Schlagertexter som "Livet börjar här och nu, det bästa i mitt liv är du" får plötsligt en djup mening och de töntigaste amerikanska romantiska komedierna blir plötsligt likvärdiga de största och sjärtgripande av dramer, för det är ju just preciiiiis sådär det är ... etc... I min tuffa självständighet och i andras sällskap fnyser jag givetvis fortfarande åt allt såntdär trams, så om ni råkar träffa mig och jag totaldissar alla bidrag i mello som mesiga och utan edge så vet ni...

Men här ska jag ju som vanligt vara lite ärlig och kärlig. För jag blev så sjukt glad när jag kom hem efter en lång arbetsdag med spelning i Strängnäs och ett yogapass med iskall hempromenad och hittade en påse på dörren. En påse med chokladpraliner och ett fantastiskt fint kort med framtidsplaner och kärleksord. Som tur var hade ju jag skickat nåt fint till Malmö också. En bukett komponerad på telefon och som vår käre, käre vän Kristoffer i smyg gick och hämtade och överlämnade till Robbie. Nu har jag lite self-pampering med Eric Satie, en kopp sencha-te och fruktsallad med vispgrädde...

Och nej. Bara för att jag citerade en Sanna Nielsen-text betyder det inte att jag tcker att det är normalt att se ut som 65+ när man är 26 år! Vem VÄLJER det där åt henne?