Därför får ni ingen bild på hur mysigt vi hade det när vi åt potatis och morotssoppa till middag. Eller på hur fint det var när Lillan kom på besök efter det och vi kurade ihop oss i soffan och åt glass och maränger med tända ljus i hela lägenheten.
Nu är jag och Rob själva igen och lyssnar på fina men sorgsna sånger som är bra att klappa varandra till. Jag klappar lite på mina fina presenter som jag fick av Lillan ändå från New York också. När jag laddat kameran ska ni få se hur fina de är.
Medan vi satt här hemma och hade det gosigt hade min lilla, söta, vackra, starka lillasyster spelning i London! Kan ni tänka er va? Hon har världen som spelplats min lillasyster. Och hon blev inte slagen med fulkäppen vid födseln heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar