Dela med sig på hög nivå

Ok, mina kära bloggläsrare! Vi ska prata allvar nu!

Först och främst. Jag har varit utan internet i 3 veckor. Idag är första dagen på lika många veckor jag sitter framför en dator och bloggar. Det betyder att jag varit urusel på att publicera er kommentarer, skriva kommentarer på de av er som bloggars bloggar samt på att blogga överhuvudtaget. Nu ska det bli bättre tänkte jag! Tack till alla som kommenterat! Ska svara på frågor och kommentarer snarast!

Second of all! Efter det här inlägget kan det vara så att några, många eller alla av er väljer att aldrig någonsin återvända till den här bloggen. Då vill jag passa på att säga att ni har varit härliga följelagare och jag kommer sakna er. Men nu finns ingen återvändo! Jag kommer nu att (efter att ha varit sjukskriven från mitt älskade jobb hela dagen och bara kollat på amerikansk watch-and-weep-TV) skita i allt vad integritet och bloggetik heter och verkligen SHAAAAARE with you guys. Dela med mig av det smutsiga riktiga livet som just nu är mitt. Det kommer vara äckligt som fan (Lillan, du kanske ska överväga att sluta läsa redan här), men jag tänker detla det ändå!

Here we go! Ni vet att jag var på sjukan tidigt igår morse. På akuten på Sös för att vara exakt. Det var nämligen så att jag fått en stor jävla knöl i skrevet. Inte i muttan, men bredvid. I huden liksom. Knölar är ju aldrig bra och den här gjorde dessutom så fruktansvärt ont att jag vaknade av smärta kl 5 och tog bussen direkt. Jag har ju redan skrivit om att jag, efter att ha bestämt att doktorn skulle få göra nåt åt det direkt, fick lokalbedövning i form av en spruta. Redan då ville knölen dela med sig till yttervärlden av sitt innanmäte och efter några snitt med skalpellen var knölen nästan död och låg i en blodig massa på pappersskyddet på gynstolen. Det är ju inte världens roligaste grej att vara brud och plötsligt se ut som en one-balled-man. Särskilt inte om man spelar i en grupp som heter Ung utan Pung (särskilt efter i fredags, då jag blev ännu ett år äldre blev det plötsligt smärtsamt tydligt att jag inte var någotdera)!

Well, nu var jag ju åtminstone utan pung igen men fasiken vad ont det gjorde. Dessutom fick snittet inte läka ihop så de satte in en så kallad tamponad inne i såret. Det är en lång bit av något som ser typ ut som våtservett. Aj igen. Den här tamponaden ska nu sitta i två dagar och sen ska jag själv dra ut den ur mig själv! Detta kändes helt ok när jag väl satt där med benen i vädret och bara ville att det skulle ta slut, men nu känns det ju helt sjukt! Ska JAG dra ut den där grejen själv? Ur ett sår som jag får ont av bara jag tänker på det?! Utan läkarassistans? Herregud, säger jag bara! Jag måste verkligen verkat oerhört trygg och säker i stolen där och under lokalbedövningen, annars hade de väl knappast betrott mig med den galna uppgiften?!

Igår kväll när jag kommit hem efter lite ärenden på stan blev jag plötsligt jättedålig. Fick feber och frossa som varade i någn timme. Tillslut ringde jag sjukvårdsupplysningen och de tyckte jag skulle åka in igen. Sagt och gjort. Efter lite väntan fick jag ta blodprov och urinprov och det konstaterades att jag hade en infektion i kroppen och ganska hög feber. Men infektionen hade antagligen inget med min mini-operation att göra... My ass liksom. Jag är ju aldrig sjuk på det sättet annars.

Som tur var bestämdes det redan på kvällen igår att jag inte skulle jobba idag. Jag har en väldans go kollega som kunde hoppa in för mig. Tur i oturen, men så himla trist att vara sjuk. Jag älskar ju mitt jobb! Idag hade det dock inte gått att jobba. Såret ömmar precis hela tiden och jag har ring sjukvårdsupplysningen igen och kollat om det verkligen är normalt att ha en bit tyg i kroppen som man ska dra ut själv om TVÅ dagar! Tydligen var det normalt, och jag skulle ta vanliga smärtstillande tabletter för att stilla det onda.

Ibland får jag för mig att det luktar ut såret. Som en blandning mellan en surdeg i en bunke och en 102-årig gubbe, som aldrig borstat tändernas, andedräkt... Detta kan vara inbillning... men tänk om det INTE är det?! Dessutom ser det typ ut som att jag har gjort i brallan när jag går. Jag som tänkte att jag skulle vara tillbaka på jobbet imorgon... Fan asså!

Och vet ni vad det sjuka är?! Att detta kaos antagligen beror på en inflammerad hårsäck! En hårsäck! När detta är klart kommer jag att ta bort hela min kroppsbehåring, inklusive fransar, bryn och huvudhår med laser. Detta önskar jag inte min värsta fiende!