Idag gav jag upp.
Jag anmälde mig till ett pass på SATS jag aldrig provat förr; Dance-Step. Jag har hört rykten om det där passet att det ska vara rätt så krångligt, men jag tänkte att jag åtminstone ska prova.
Jag provade. I tio minuter. Jag var inte ens upplagd för det innan. Jag ville svettas men inte tänka. Här hann jag inte med något av det. Jag var alldeles för upptagen av att flaxa omkring i olika riktningar, försöka få en glimt av instruktören i spegeln när jag var tvungen att vända henne ryggen och hoppsa upp och ner på den där stepbrädan samtidigt som jag försökte klura ut hur i h-vete den gråhårige gubben i cykelbyxor och guldkedjor förvandlats till the dancing step-God. Jag gissar att han måste fått Patrick Swayzes återuppstådda själ när denne gick bort härom halvåret. Kanske denna insikt viskade "Nobody puts Baby in a corner" i mitt huvud och gjorde valet enklare.
Det sjuka var att jag gjorde det så lätt. Gav upp alltså! Lättare än någonsin! Jag bara tog min bräda, min vattenflaska och mina mjukisbrallor och gick. Det var verkligen inte för mig det där. Istället fick jag tävla mot mig själv på löpbandet. Jag sög där också. Men det gjorde inget, för där är jag hemma och får svettas utan att ha Patrick Swayzes själ flåsandes i nacken.
Imorgon är det sovmorgon! Halv nio ska vi vara på spelplatsen! Det ni!
Gud, jag var också på ett sådant pass för ett par månader sedan. Skönt att veta att jag inte är den enda i världen som verkligen inte fattar galoppen när det kommer till dance-step. Jag tror inte att du gav upp. Du insåg bara att det där inte var något för dig. Och varför ska man ödsla tid på något som känns fel? Bra val tycker jag. Och en stor eloge till dig som gick från step pass till löpband. Själv hade jag bara gått raka vägen hem. Längtar till imorgon, finbesök i publiken. Det suger dock att jag har gått och blivit jätteförkyld. Typiskt. Men men jag gör mitt bästa helt enkelt. Puss
SvaraRaderaLät skönt du..! Hade lätt gett upp i tisdags (dansklassen från helvetet) om jag inte känt 50% av människorna där...
SvaraRaderaOh no, är det där den hamnat (Patrick´s själ alltså)! Ska tipsa min kära vän Fatine, hon saknar honom så.
SvaraRaderaJag tycker du gjorde helt rätt som gav upp! Det tjatas hela tiden om att man aldrig får göra, men visst är det lite skönt ibland?! Jag gick inte alls och tränade idag, utan åt pastasallad med Ozzy istället, så du ligger ändå ljusår före med ditt löp-pass! Puss
Hahahahhaa va du e rolig! Helt rätt att gå av om man inte gillar passet! Coolt!
SvaraRaderaJag gjorde samma på ett step-pass jag skulle gå på en gång. Brukade välja de enkaste just för att kunna ta ut mig totalt och inte bara hålla på med massor av svår koreografi å när den sitter e passet över.. Istället vart det en spinn 3:a, steppen va inställd...Jag trodde jag skulle dö, jag klev av, gick in i omklädningsrummet, tror det kom 4 el 5 tjejer efter det och fråga va det där va för jävla pass de satte in..3:an va då den tuffaste graden på spinn...
Så gillar man inte läget behöver man heller inte finna sig i det. :)
Kraaam Åsa