En roman om en måndag

Måndag, måndag, måndag. Den här måndagen började halvkefft eftersom jag sov så otroligt dåligt under natten. Det händer rätt sällan att jag inte kan sova, men i natt drömde jag obehagliga drömmar och vaknade om och om igen. Kontentan blev en trött och matt kropp på morgonen. Som tur var hade vi sovmorgon och jag hann bli lite piggare innan vår enda spelning för dagen på Åsö Grundskola.

Föreställningen gick helt ok. Varken briljant eller skitkass. Robert var och tittade vilket såklart höjde kraven på prestation, men jag intalar mig att han inte kommer göra slut även om jag inte var en hotshot på scen idag.

Efter giget repade vi ett tag inför en kommande föreställning och sen var det klart för dagen. Då gick jag för första gången på evigheter till gymmet. Jag har ju länge gått omkring och haft dåligt samvete för saker hela tiden. Särskilt en icke-existerande träningsrutin brukar få mig ångestfylld och nere. Men nu provar jag att slänga alla såna tankar åt sidan och vara snäll mot mig själv istället. Jag kommer inte förändras drastiskt om jag inte tränar på ett par veckor. Världen kommer inte att sluta snurra och jag kommer inte att bli en annan person. Nu när jag väl kom iväg till SATS var det skönt att inte ha panik över att jag inte varit där på ganska länge. Skönt att bli varm och svettig och skönt att få slåss lite med sin fiktiva motståndare.

Nyss gick fina Ida hem. Hon kom nämligen på spontanbesök och vi drack te och åt choklad i köket. Spontanbesök är underskattat, det är ju skitbra! Man plingar på hos nån annan och kollar läget liksom. Mer sånt! Mer häng! Detta hör hösten till!

Nu måste jag verkligen sova, men jag är lite orolig att jag ska sova lika illa som igår natt. Har någon slags stress i kroppen. Kan inte sätta fingret på det men det är tråkigt. Hoppas det är pms.