Ode to my mama!

Idag är det min mammas dag. Och alla mammors dag. Men min mamma är speciell för hon är både bäst och smartast i världen. Det finns nästan ingenting att kunna i världen som hon inte kan. Dessutom har hon något som jag önskar hade gått lite mer i arv till mig; tålamod!

I den här tiden som har varit lite jobbig för mig har hon funnits till 100% och lyssnat och stöttat och bjudit på mat och kramar när det behövts som mest.

Tack mamma för att du finns! Jag älskar dig!

Sms från min mamma igår: "Varför är enäggstvillingar så osynkade? Vem hade koreograferat det sista numret och varför? Det är mina frågor! Det blir en hård kamp om keffpriset ikväll. Men Loreen är ju helt outstanding!! Man får ståpäls! Puss! Ma"

See why I love her?!

En perfekt dag, om det inte var för...

Vilken dag!

Så soligt och varmt att det kändes som om vi var vid Medelhavet.

Jag har kunnat vara ute ändå gaaanska mycket idag och det känner jag mig faktiskt värd.

Förra året skaffade vi oss ju en kolonilott och i år har vi gått ut starkt och jobbat på som bara den. Nu ikväll åkte jag ut ensam och vattnade. Det är så sagolikt vackert där och det är alldeles fridfullt allt få påta lite i jorden och byta några ord med sina kolonigrannar. Jag hoppas verkligen att vi kan skörda massa gott om nån månad.

Nu på väg hem (mitt nya hem över sommaren) till Hägerstensåsen fanns det plötsligt bara glada par som höll hand och pussades och räknade fräknar och var så där suuuuuperkära eller festglada kompisar med klirrande systemetkassar, ny solbränna, fnitter och fyllda kassar med kvällens planerade grillmiddag.

Just precis då hugger det lite i bröstet igen. För den personen som jag längtar efter och helst av allt vill vara med när dagen är medelhavsvarm och kvällen är ljus och doftande är så långt bort. Nästan hela dagen har gått bra och jag har bara saknat liiite liiite. Men nu blev det ganska mycket igen.

Om jag fick önska mig någonting nu (förutom chokladmoussetårta, fotmassage, rakare tänder och ett välbetalt jobb) så skulle det verkligen vara att kapa distansen till den jag har kär. Vi kommer få sommaren. Det är jag så himla glad för. Men sen kommer hösten när det precis börjar kännas som vanligt och så försvinner han igen.

Dumma Finland.

Om det är nån typ tävling snart där många länder tävlar mot varandra, då ska jag INTE heja på Finland.

Fy vad ledsna de ska bli!

En trailer

Idag har vi spelat en skitrolig föreställning i Lidköping för 500 väldigt goa gymnasie-elever. Resan hem var lång och vi hann med stormvindar, hällregn och solsken i 20minutersintervaller hela vägen.

Nu borde jag ha gått och lagt mig redan men är för upptagen med att ha dåligt samvete för massa saker istället. Jag är ganska dålig på många saker, t.ex att rita, att bygga modeller, att spela rumble, att komma på den smartaste praktiska lösningen snabbast, att gå hem om det finns oplockade blåbär kvar i skogen etc. Att ha dåligt samvete dock. Det är jag mästare i. På alla sätt och vis. Jag vet en som skulle kunna utmana mig och möjligtvis vinna. Men bara en!

Nu har jag dåligt samvete för att jag inte gick och tränade när jag kom hem ikväll, och för att jag inte gjort matlåda till imorgon. Och för att jag skulle ringt flera personer som är viktiga för mig idag. Och för att jag inte svarat på sms från personer som är superduperviktiga för mig. Och för att jag inte adressändrat. Och för att jag inte går i säng. Och för att jag har dåligt samvete. Enough I tell you!

Det är tråkigt att inte blogga. Men jag känner inget sug. Min skrivaranda har flugit sin kos. All humor har runnit av mig och kvar är bara ett tråkigt skal av floskler och lite deppighet.

Tråkigt att jag inte ville skriva igår eller i förrgår eller dagen innan det. Då var jag superpepp och så jääävla rolig att ni hade dött av magknip om jag hunnit formulera nåt på bloggen just då (jag har inte installerat jantelagen på min nya dator så inget av detta censureras).

Imorgon ska jag försöka att skriva lite igen om varför jag inte bor hemma i min älskade lya på söder, om hur fint allt är ute just nu, om vad som är spännande, vad som är totalt dött och vad som känns mest kul just nu.

Heipa!

Det bästa och det bästa

Idag har jag både fått hänga med min fantastiska del av släkten i Uppsala och vara i vipps-vippsskogen (vitsippsskogen var för svårt att säga som barn) i Vallentuna. Mysigt att få vara med mamma och moster och hela familjen Ullgren/Westin. Bra att tänka på annat när det är lite sisådär med resten.

Imorgon blir det först jobb och sen 30-årpartaj för mina käraste, goa tjejer!

Ett trevande försök

Hej kompisar.

Var ett tag sen nu....

Februari var det sist jag skrev. Nu är det snart maj och så klart har mycket hänt sedan sist. Men ändå är det mycket som är oförändrat också. Jag gillar ju listor och tänkte att jag gör en liten lista om vad som rör sig i skallen på mig just nu... Sen får jag kanske briefa er om vad som hänt under dessa tre bloggfria månader eftersom. Om jag får lust dvs.

• Det eviga tjatämnet på den här bloggen. Distansförhållande är crap. Men jag måste faktiskt säga att jag är så jäkla stolt över mig själv och över min grabb. 3år snart har vi pendlat. Det är fanimej inte roligt och Lord knows hur lätt det är att missförstå varandra och göra hönor eller strutsar till och med av fjädrar.... Men än så länge så fortsätter vi kämpa. Peppar peppar.
• Jobb. Det är lite klurigt med ekonomin för frigrupper i Sverige idag. Vår eminenta frigrupp har lyckats hålla sig rätt stabil ändå. Nu är blåser det kalla vindar även på oss och just nu känns allt kring min egen ekonomi och jobbsituation rätt oviss. Tungt som fan. Det mest irriterande är när folk utan koll kläcker ur sig "ja, men du har ju valt det själv". B-U-L-Lshit. Bara för att man vill hålla på med scenkonst betyder inte det att man VALT att ha en oviss jobbsituation.
• Sommaren. Närmar sig med stormsteg och har aldrig varit så oplanerad som i år. Eller... jag hade ju planer, men det nya ekonomiska läget har omkullkastat dem lite och jag får se lite hur det blir.
• Kompisar. Jag har världens bästa. Utan mina vänner hade jag haft det rätt mycket tuffare den här våren.
• Kristina från Duvemåla i Helsingfors. Åk och se den för tusan. Ett tag kunde jag knappt höra musiken för att det blev som soundtracket till mitt eländiga distansförhållande. Men nu har jag sett den tre gånger och den är väldans bra. Karl-Oskar sjunger som en jävla Gud (det gör di faktiskt allihope) och är fucking brilliant i sin roll.

Ok. Det där blev ju en väldans kort och intetsägande liten lista. Men det är iaf en början. Har inte egentligen saknat bloggen så mycket, men nu fick jag ett infall. Kan vara rätt bra för mig att skriva av mig ibland tror jag. Då kanske livets strutsar hamnar på nån slags överkomlig sparvnivå igen... We'll see...

Jag ÄLSKAR Norrland och Jämtland! Jag vill bo här!


Här på Ångersjöstugan åt vi raggmunk med fläsk igår.


Solnedgång vid en bensinmack.


Glassgubben var insnöad.


I morse gick jag före de andra till frukosten på hotellet. Ljuset, den torra kylan och luften var fantastisk!


Och det var snöigt som tusan.


Fem minuter senare kom de andra med bilen över backkrönet... Eller... Nästan över. Vi körde fast. Ordentligt. Som tur var finns det jävligt trevligt och redigt folk i Edsåsdalen. Spännremmar och en fyrhjulsdriven cruiser senare och vi var loss (observera att detta är andra gången vi kör fast i fjällen)!


Sen körde vi de sista två spelningarna någonsin av projektet Sanning/konsekvens och föreställningen Chilla eller tjalla på en superfin scen i Järpen. Grymmaste avslutet!


Och SOL!


Massor av sol!


Världens vackraste område!


Och heta kollegor.


Ett hus här vid vattnet kostar runt 1,5 miljon... Ungefär 20kvm i innerstan. Vad är värt mest?


Sen for vi till det mest prisvärda hotell vi nånsin bott på. Hotell Älgen i Östersund. Här väntade varm bastu och öl.


Och renkorv o chirre.


Middagsbuffén kostade 65kr för boende på hotellet... Galet!

Nu är vi världens nöjdaste ensemble. Idag har vi fått höra att vi är den bästa teatergrupp som finns, att vi är det roligaste och mest tänkvärda några elever har sett och fått varma kramar av många ungdomar i publiken. Det kändes fint. Det kanske är här man ska bo ändå?

Sol och regn

Såhär vacker var vägen till Skåne idag. Kvällen har spenderats med jättegod mat och mycket trevligt sällskap hos en ensemblemedlems familj här i Trelleborg. Sen fick jag ett trist besked som gjorde allt ledsamt och hopplöst. Ett nej är så jävla jobbigt. Men det är bara att skaka av sig och köra på igen. Önskar bara att solen efter regnet ska komma på riktigt. Typ nu.

En överraskningshelg i Helsinki

I fredags morse, klockan fyra närmare bestämt, hade jag tvättat och torkat all min tvätt, packat väskan och var beredd att ta bussen till Arlanda. Det var dags för ett överraskningsbesök till Helsingfors för att träffa min kärlek.


Trött men pirrig tjej i trapphuset hemma.


Skanstull var rätt folktomt kl 04.10, sånär som på två knegare och en överraskare som tillsammans väntade på bussen i kylan.


Soluppgång från flygplansfönstret.

Sen kom jag fram och åkte buss och spårvagn hem till Robbie. Förutom väskan bar jag en påse med wienerbröd, Sarah Bernard-bakelser och tulpaner som jag hoppades inte skulle frysa, för i Helsinki var det KALLT!

Robert blev väldigt överraskad. Nästan lite väl. Det är ju inte helt smärtfritt att bli överraskad så tidigt på morgonen och överraskningen kan bli lite chockartad. Det kan vara bra att veta det som överraskare...

Sen blev allting väldigt mysigt och vi enades om att det var en bra överraskning ändå... Phu!


Robert jobbade fredag och lördag och vi hade så mysigt hemma sen med biskvier o wienerbröd medan tulpanerna slog ut på bordet.


Arvids klocka...

Det var fantastiskt fint att få träffa alla i ensemblen och lära känna dem lite. Både bastu, middag och partaj hann vi med. Och på lördagen fick jag se repetitionerna av slutet av första akt. Jag kan bara säga: Ni får inte missa det här! HERREGUD, vilken ensemble! Vilken musikal! Ahhh! Och min fina kille! Han är sannerligen fantastisk!


Efter tre dagar i Helsingfors med den jag håller av mest av allt ska jag nu åka med min egen underbara ensemble till Skåneland och jobba arslet av mig en vecka. Känns kul, men jag önskar (som vanligt) att Finland låg lite närmare.

Back to my roots?

Vi har haft en helt underbar upplevelse i Söråker ikväll. Spelningen gick riktigt bra och publiken var suverän. Men hela mottagandet var så fantastiskt, från början till slut, med bärhjälp, grym scen, stora fina loger, frukt, dricka och godis och till och med helt galet god middag efter giget. Jag började fundera över varför jag inte bor kvar i Norrland... Alla är så trevliga och bra här! Kanske dags att flytta tillbaka hit igen?

Nu är vi på hotellrummet i Glada Hudik och ska sova. Fyra timmar hem imorgon bara. Piece of cake!

Här är ett nytt jobbfoto...


Som vilket annat jobb i världen... Jomenvisstsåatteeehh...

En tyst natt

Såhär lugn och trygg skulle jag vilja vara just nu i livet. Bara hålla en varm och sammetslen liten varelse mot bröstet och höra snusande trygga andetag.

Det var fest igår igen. Inte hos mig alltså utan hos grannen. Men förhoppningsvis aldrig mer. Förhoppningsvis. Jag kunde inte gå till jobbet förrän två timmar senare eftersom jag inte fick en blund i natt. Det är en obeskrivlig obehaglig känsla att inte känna sig trygg och lugn hemma utan alltid vara rädd att bli väckt av efterfest runt halv fyra-tiden. Men nu har jag fått hjälp att säga ifrån ordentligt. Mina ord och bultningar i golvet och på dörren har inte varit något värt tydligen... Dock sover jag borta i natt. Känns inget roligt att vara hemma faktiskt.

Såhär långa trista inlägg ska det inte vara hela tiden. Känns skönt att få skriva av sig lite. Har saknat er. Nu ska jag äntligen få sova. Tyst och härlig sömn önskar jag er och mig själv.