Helgen i Stockholm

I helgen åkte jag hem till Sthlm för en snabbvisit. Planet var typ tre timmar försenat. Men det gjorde inget eftersom:

Loreen hälsade mig välkommen hem.

Pappa bjöd på välkomstmiddag.

Och efterrätt från Italien.

Jag fick träffa min älskade Anna-Lill och kramas och prata om livet.

Och min älskade Isa. Vi kramades också och pratade om livet.

Även Jonia och Yai-Li hann jag träffa och dricka bubbel, äta popcorn och onaturligt god choklad från Robert E och även här hann vi prata om livet, kärleken, att resa, att vilja eller inte vilja ha barn, Jonias stundande besök i Helsingfors och mycket annat. Det fick jag tyvärr inga bilder på dock.

Egentligen skulle jag dessutom träffa två till av mina käraste vänner, men det fick vi skjuta på för just när vi skulle ses ville en annan person som de väntat på (i ca 9 månader) väldigt gärna träffa dem också. För första gången. Efter några timmar fick de också träffa den där väldigt speciella nya personen. Nu är de plötsligt tre. Helt otroligt!

En underbar dag hos min fina mamma. Vi åt (som vanligt) väldigt god mat och promenerade i ett vintrigt Vallentuna.

Med den här lilla korven som sällskap.

Sen var det dags för helgens egentliga syfte. Ricky Gervais på Globen med dessa fantastiskt snygga kärleksfåglar.

Ricky var min födelsedagspresent till min lillebror som råkar vara både snyggast, coolast, roligast och längst i världen.

Skönt nog gjorde han oss inte besvikna. Tvärtom. Sällan jag har skrattat högt så länge i sträck.

Nu är jag tillbaka i Finland och börjat sista repveckan innan jul. Skönt att hinna träffa flera av dem jag älskar och beundrar mest i hela världen på kort tid. Det var en välbehövlig dos just nu. Synd bara att jag inte kunde packa ner dem i resväskan och packa upp dem här nu när jag vill kramas och skratta igen.

Julegröt och julekris

Men herregud, var tar dagarna vägen?

Imorgon är det Lucia för fan! Trots det fina, snöiga vädret, lussebullsbak, hyacinter i fönstret och långkalsonger har jag inte riktigt lyckats hitta julkänslan. Måste börja hårdspela min jullista på spotify. I flera dagar har jag bara haft någon slags underlig tvångtanke/vilja att lyssna på Gangnam style just innan jag ska somna. Jag har sovit sjukt bra sedan dess, men julkänsla ger det ju inte...

Idag var första dagen jag började fundera på allvar över ifall jag borde ha en ålderskris. Jag har inte känt mig så nojjig alls förut och egentligen inte nu heller. Men plötsligt slog det mig att jag kanske borde nojja nu över att jag plötsligt en dag (alltså långt senare) vaknar upp och ångrar allt jag inte gjorde när jag var 29... Å andra sidan har jag det ju jäkligt bra nu om man jämför med många av mina tidigare år. Kanske bättre än de flesta till och med. 26 var en bra ålder kommer jag ihåg. Men det är också det enda året som utmärkt sig sedan typ början på 90-talet. Att springa naken på gräsmattan, kunna bada i Vallentunasjön (innan den blev äcklig), nynna Ace of Base-låtar, stå mer på händer än på fötter, leka med Erika Gunnerblad, syskonen och kusinerna i huset bredvid går ju inte att jämföra med liksom...

Vad tycker ni? Borde jag ha en ålderskris? Vad bör den isf innehålla? En ny hobby? Ny frisyr? Försenad tonårsrevolt? Patetiska utekvällar som slutar med huvudet i toan (i bästa fall)? En plötslig intellektuell förvandling? Ett andligt uppvaknande? You tell me!

Ny frisyr och ny karriär på samma gång kanske?

Lucka 11 - bild på din framtidsdröm (gästspelar lite)

Mina kära vänner Anna-Lill och Isa har en rolig bildjulkalender på sina bloggar. Varje dag är det ett nytt bestämt tema. Jag har redan missat så många dagar och vet inte om jag kommer fortsätta heller med kalendern, MEN, dagens lucka nr. 11 tänkte jag också skriva om. Lucka 11 ska vara en "bild på din framtidsdröm".

Superenkelt:

Mat, sol, mat, hav, mat, gött sällskap och mat. What more could you ask for?

En vecka i bilder.

Här kommer veckan som gick i bilder.

Till förra söndagens adventspremiär bakade jag lite lussebullar hemma medan Rob spelade. Under hela baket lyssnade jag på svensk folkmusik och eter ett tag kändes det som att jag försökte vara the real life Kristina. Emigrant och allt. Skönt att jag slapp ullkjolen, de 100 barnen och att dö i slutet.

Första advent till ära var det en oerhört fin och solig dag.

Vi gick morgonpromenad nere vid Eirastranden.

Sen åkte vi till Emil och Oskar på Drumsö. Drack glögg, kollade Sunes Jul och åt lussekatter. Så här glad blev Linda  (och alla vi andra) när det fanns choklaaaad också!

Sen har jag förstås repat lite också. Här är min kära kollega Simon.

 Tisdagen var en mörk och kall dag så eftermiddagen spenderades helt och hållet på Brooklyn Café.

På torsdagen var det så dags för Finlands självständighetsdag. Vi tog Mark på orden och jobbade rätt hårt hela dagen.

Ett fantastiskt avbrott i förökandet med finnar kom dock redan tidigt på eftermiddagen då jag och Rob sprang på en hel flock med sådana här makalösa varelser. Hur många sidensvansar som helst satt i en park nära oss och kalasade på bär. Vi stod kvar i säkert 30 minuter. Jag fick ingen fin egen bild men fågelboken jag gav Rob i julklapp förra året kom väl till pass.

Vi fortsatte firandet av självständigheten hemma hos fina Riko som har som tradition att bjuda till glöggkalas varje år tydligen. Riko bor fantastiskt fint och när vi kom dit var det massor av folk där.  Efter ett tag gick vi dock ner på en asiatisk restaurang och försökte ta kort på deppigheten att vara de enda gästerna på ett ställe. Lyckades rätt bra tycker jag...

Riko hade pimpat hela trappuppgången med finska flaggor.

Efter maten gick vi upp till Riko igen och då var vi bara ett litet gäng som satt bänkade framför tv:n. Nu var det dags att bevittna den stora händelsen för dagen, nämligen, 1800 personer som skakar hand med presidentparet live i tv... Det här är det mest sedda programmet i Finland varje år och även om det är märkligt kan jag verkligen fatta grejen. Det var väldigt roligt att sitta ett gött litet gäng, dricka skumpa och hissa och dissa kläder och frisyrer. Lite som mello fast utan musik.

 

Klädstilen är alltså balklänningar och frack... Absolut snyggast på hela festen var Roberts kollega Maria Yliipää. Det tyckte inte bara vi utan även alla tidningar och tv-kommentatorer.

Grymma Aili och Herd in action på Lavaklubbi.

På fredagen gick vi på jazzklubbi och lyssnade på makalösa Aili Ikonen som gästade bandet Herd. Det var en grym konsert på finska som hette Jazzbacilli (vad nu det kan betyda :) ). Om ni kommer till Hesa någon gång så tycker jag att ni ska googla Herd eller Aili och se om de spelar för det är fett värt att se!

På lördagen repade jag några timmar och sen drog jag och Robert (märks det att jag inte hänger med så många andra?) till teaterhögskolan och såg avgångselevernas slutproduktion. Sen hade vi några timmar att slå ihjäl innan ännu ett jazzgig med Aili. Då passade vi på att plugga manus (jag), läsa bok (Rob), dricka öl (jag) och te (Robert). Gött att läsa manus lite i en dimma, det blir roligare så. Bara det inte blir till en vana förstås.

Den här gången sjöng Aili Ella Fitzgerald-låtar och herregud vad bra hon är. Helt sjukt att kunna använda rösten på det sättet.

På väg hem gjorde vi ett makabert fynd... Rosa pantern var misshandlad och lämnad åt sitt öde i en container...

Igår firade vi andra advent med superbrunch och svullande. Sen gick vi och tränade på var sitt håll till dess att det var dags att äta ännu mer. Efter svullandet gick vi hem till Simon och drack glögg och talade om livet och om alla vackra pojkar.

Det var det hele. Nu har jag kramp i armen men ska strax iväg på kvällsrep. Heja.