Vardagslyx och tjat

Jag sitter på veoliatåget från Malmö till Stockholm. Tänk hur många gånger jag gjort det förr. Alla tårfyllda farväl från min älskade. Nu har jag iofs lämnat honom igen i Malmö, men redan imorgon ska vi ses igen för nu bor vi ju ihop. Lycka. Den här helgen har jag dels sett the Ark välsigna mig och alla andra på malmöfestivalen med sin underbara musik och fantastiska "hej då-konsert", jag har varit på en grym födelsedagsfest med människor jag tycker så mycket om OCH jag har hjälpt min kära Robert att flyttstäda sin 106 kvm stora lya som han inte själv bott i på ett och ett halvt år. Det där sista var intressant och trots att Robert drog det riktigt stora lasset kan jag säga att jag aldrig varit mer tacksam över mina egna ynka 40 kvm. Det kommer nog bli en barnlek i jämförelse när det nu blir dags...

På tåget är det överfullt och jag kör med min gamla klassiker lantchips, en liten flaska rött shiraz och sommar i P1 i lurarna. Många minnen dyker upp av att sitta här på tåget, nu har vi städat ur lägenheten där jag och rob blev ihop. Vad fort allt går! och imorgon ska vi spela 3 st föreställningar. De första efter sommaren. Jag längtar.

Just nu är jag lugn och glad, men det går lite upp och ner det där. Mitt jag är ännu inte helt stabilt. Äsch, det kanske det aldrig blir förresten. Jag vet inte om det är nåt att sträva efter egentligen. Men att känna sig lugn och glad för det mesta är ju iaf härligt och det jobbar jag ju som sagt på (bla bla bla, Gud vad jag tjatar om detta).

Herregud, det här med gott rödvin och lantchips är ju banne mig helt briljant! Rutinerad som jag är köpte jag min flaska redan i lördags. Det får bli mitt tips för dagen! Lite vardagslyx liksom (jomen, söndagkvällar är väl ändå nästan vardag iaf?).

Komplimang eller?

Det kommer snart ett inlägg om hur den här första riktiga arbetsveckan varit. Men jag måste först fråga en sak...


Robert, som fortfarande sover, vaknade just till, klappade lite på mig och mumlade fram: "finhuve" innan han slumrade in igen... Finhuve? Ärligt asså! Tycker ni att jag ska ta det som en komplimang eller menade han i sin sömndruckenhet i själva verket det lite mer frekvent använda FULhuve?! Och jag som just har klippt mig!

Surprise!

Vi har det jättejobbigt... Verkligen...

Bästa kollegorna har överraskat med kräftskiva vid Mälaren, en fantastisk femkamp och nu bad i vedeldad bastu. F-A-B-U-L-O-U-S!

Ehh.. Hårt jobb?

Andra dagen på jobbet började väldigt bra med en tur alldeles ensam kring hagarna här i Alfvesta och sen bad med de här snyggingarna i poolen i trädgården. Nu har vi haft möte hela förmiddagen och strax är det dags för lunch. Jag är så himla glad över att vara en del av den här teatern. Alla här är schyssta, coola, kloka och bra människor! Det får man ibland söka med lupp efter på andra arbetsplatser!

Första dagen på jobbet

Jag har världens bästa första dag på jobbet. Vi är på kick off i Eskilstuna och jag smet just iväg och hälsade på hästarna. Haba här var väldigt fotogenisk som ni ser.

Världsklass

Proseccon är slut, snart rödvinet också... Jag har världens bästa semesteravslut med sällskap i världsklass!

Så så så

Nu är vi hemma igen och förbereder middag för vårt fina besök. Cool cat kommer hit och firar av min sista dag på semestern. Det blir färsk tonfisk, färsk pasta och hemgjord pesto. Eftersom vi tog slut på nästan all basilika så passar Rob på att så lite ny... Då kan vi kanske göra mer pesto lagom till nästa semesteravslut.

Slutet nära

Just nu befinner jag mig på underbara Kroksö på Blidö. Här kramar jag det sista ur semestern med sol (trots att väderleksrapporten sa regn), salta bad, natur, morgonpromenad och chill på klipporna eller i hängmattan. Jag har det bra.

Jag längtar till mitt jobb och alla fina kollegor. Det ska bli så himla kul att börja köra igång igen. Alla andra på jobbet började redan igår, men jag bad om att få börja lite senare redan när vi slutade i juni och det var ju rätt smart med tanke på jet lagen som fortfarande inte vill släppa greppet om oss. Det känns såklart jobbigt och stressigt att inte varit med från början på jobbet, men förhoppningsvis tar jag igen det snart.


Semester är ju da shit. Både för kropp och själ och förhållande. Hoppas att känslan håller i sig hela året!

btw

Ah! And btw, jag vill verkligen inte att någon här hemma ska få för sig att jag inte saknat dem så det skär i kroppen. Om jag inte hört av mig än eller hör av mig inom de närmsta dagarna så är det inte för att jag inte vill och inte för att jag inte älskar er.

Jag håller ju som bäst på att jobba lite på mig själv som ni vet och det tar lite tid... Att komma hem från semestern gjorde att jag slungades tillbaka lite...

Just nu försöker jag att inte stressa upp mig över minsta lilla grej så jag hör av mig till alla i ett lugnt tempo. Hoppas ni har tillräcklig vetskap om att jag gillar er alldeles galet mycket och inte blir ledsna. Pussen och kramen

Tillbaka

Hej på er alla.

Jag är hemma nu igen. Det blev ett både frivilligt och ofrivilligt blogguppehåll där ett tag.

Förut trodde jag att det där med jet lag var en myt. Nu vet jag att så icke är fallet. Jag har sällan mått så kass som dessa två dagar. Huvudet är inte med. Jag vill hela tiden kräkas lite och jag kan inte reda ut vad det är för behov kroppen känner att den vill göra mig uppmärksam på. Men visst tolv timmars tidsskillnad är ju mycket och vi har varit borta i en månad. Det går inte över en dag att ställa om.

Det känns fint att vara hemma. Men ändå stressigt. Jag tycker om att vi har det så fint i lägenheten och det kommer bli skönt att sätta igång med rutiner igen (börjar jobba på torsdag) men jag saknar också att vara fri och ta dagen som den kommer. Och värmen. Jag gillar värme alltså... Det gör inget om det är fuktigt i luften och man alltid har två mörka fläckar under armarna, tuttarna och skinkorna. Det är skönt när det är varmt.

Trots att jag inte lyckats vända tillbaka dygnet än har vi varit rätt aktiva i ca 3 timmar per dag sen vi kom hem och då gått och sett GRYM teater. Först Unga Turs Värmlänningarna på Orionteatern, åååhhh vad jag gillade den. Denvar helt spejsad och galen men så jävla bra. Och igår såg vi Freja Hallbergs fantastiska nyskrivna Khadaffi-monolog, framförd av grymma Jenny Jensen. Jag blir så galet impad av så begåvade människor som jobbat med båda dessa föreställningar. Heja dem!

Nu ska jag försöka hålla mig vaken och inte falla för frestelsen att gå och somna i nåt hörn. Vi hörs snart igen.