Var finns ett hål jag kan slukas in i och gömma mig ett tag?

Idag rann hoppet ur mig.

Jag vet att jag är en bortskämd snorunge som känner så och som dessutom publicerar det på min blogg. Hur många människor finns det inte därute som har hundra gånger värre problem än jag?! Alldeles för många. Men jag känner mig alldeles nere och känner att det kanske kommer genomsyra den här bloggen ett tag framöver. Eller så gör det inte det. Jag vet inte. Just nu är jag bara alldeles tom och ganska svart inuti.

När jag blir ledsen kan jag i korta stunder bli en överreagerande drama-queen. Inte så utagerande, men i mitt eget huvud. Jag ser alltid värsta tänkbara scenario i huvudet. Så även denna gång. Men snart kommer det ju vända. Det gör det ju alltid. Visst? Just nu känns det ju bara så tungt att jag inte kan se det.

Som tur är har jag världens bästa mamma och en blixtvisiterande syster från Göteborg som jag tagit tillflykt till ikväll. De finns här för mig med mjuka händer, tröstande ord och fantastisk hemlagad mat. Här skulle jag vilja stanna ett tag och gömma mig för världen, men imorgon ska jag jobba igen.

Vissa av er som läser vet på ett ungefär vad som hänt, några få vet vidden av det hela och till er andra kan jag säga att jag kan berätta om några veckor.