Inlägget som försvann f.d. Kulturveckan

Vad har jag egentligen haft för mig de senaste dagarna? Jo... vi i ensemblen på Ung utan Pung har jobbat som små svin MEN emellan jobben har vi faktiskt haft en hel del galej också. Här är ett axplock av bilder från de senaste dagarna. Sol är härligt... Särskilt i ögonen när man är på väg till IKEA med ensemblen för att inhandla ny rekvisita och scenografi.

Två undersköna damer just framkomna till Kungens Kurva där vi spenderade en heldag.

Minkan och jag hade skoj hela dagen, men i slutet blev vi nästan lite övertrötta och skrattade så att jag fick ont i huvudet.

Lite oroliga blev vi för att vi inte skulle hinna fixa allt.Framme i Högdalens Centrum var det Linns tur att trampa i ett djupt hål.

Dagen efter spelade vi föreställningen Chilla eller Tjalla. Första på året. Men det gick hur bra som helst och kändes superkul,

det tyckte även snyggingarna i baksätet. Mina golden girls. Paula och Linn.

Sen på kvällen samma dag var det dags för veckans första kulturupplevelse. Nämligen Romeo och Julia på Göta Lejon. Jo, jag hade ju redan sett den på nyårsafton, men det hade inte 15 av mina kompisar. Så vi gick dit allihop. Världens bästa Marcus hade fixat fina platser. Och sen gav vi oss av till Verona.

Om föreställningen kan jag bara säga detta: Jag älskar den! Den är så oerhört annorlunda från det man vanligtvis ser på Sveriges musikalscener. Casten är briljant. HELT outstanding faktiskt! Lisette är så suverän som Julia. Naturlig, passionerad, tuff och vacker. Hon är verkligen en fulländad musikalartist. Även Måns är riktigt, riktigt bra i sin roll. Ännu bättre än på premiären. Hela förestälningen har liksom lyft ett snäpp sedan nyårsafton och nu satt jag mest och gapade hela tiden. När vi såg i torsdags hade Lisette 39 graders feber men körde på som en ångvält. Hon gav verkligen ALLT. Och det gjorde alla andra också. Jag är så oerhört imponerad av dem alla. Gå och se den för tusan!

Efteråt var vi såklart tvungna att ta en idolbild med en idolbild... Karins bedjande blick på Måns skvallrar lite om hennes hemliga crush... (oj, nu outade jag den visst kakan..)

Killarna gav sina mest musikaliga poser... Hmm, ni får nog öva liteeee.

Yai-li och Keba visade sina million dollar-smiles. Om man nu ändå hade ett sånt!

Om det nu inte ser ut så på bilden så kan jag berätta för er att Lillan och Keba ÄR väldigt kära i varandra. Och de är mig väldigt kära också.

Dagen efter den fantastiska R o J, var det dags för veckans andra kulturupplevelse.

Tunnelbanan! Nä, jag skoja bara. Efter jobbet tog sig Pungens ladies till Östermalmstorg för att se Lilla Sjöjungfrun på Dramatens stora scen med Robert Noack i rollen som prinsen.

De ser inte så pepp ut, men det var de. Jag svär.

Jag ringde och styrde upp var vi skulle hämta ut biljetterna.

Jag har ju redan sett Lilla Sjöjungfrun, även den på premiären, och redan då tyckte jag jättemycket om den. Den här gången var den dock ännu bättre. Det är så sällen jag ser riktigt bra barnteater. Men det är verkligen den här. Oerhört bra till och med. Spännande, lagom läskig, utan pekpinnar och moralkakor, ganska könsneutral, med underbar underfundig humor (både för stora och små) fantastiskt visuellt vacker och inte sockersöt. Kajsa Giertz har regisserat och eftersom hon är koreograf i grunden är föreställningen oerhört innehåller den mycket dans och även lite musik och sång. Ensemnlen är underbar. Man kan inte annat än älska Malin Ek som farmor och havshäxa och Ellen Jelinek är så grym som en tuff och modig hjältinna. Om det är nåt jag ska ge kritik är det väl att det pratsjungs lite väl i vissa av sångerna. Det funkar ibland men hade varit kul att få lite variation så att inte alla sånger blir pratade.

Robert var alldeles strålande som prinsen. Han stod där på stora scen som vore det världens mest naturliga sak i världen. Han dansar och sjunger helt grymt men det visste jag redan. Det som verkligen imponerade på mig mest var hans naturliga sätt att agera och hur hans komiska eminenta timing kom fram så bra. Jag är stolt som en tupp. Och för er som tror att jag är partisk kan jag bara säga att... nej, det är jag inte. Och det vet de som känner mig. Jag praktiserar en ganska tough love. Om jag inte gillat detta hade jag sagt det. Men, som sagt, det här gillar jag. Big time. Ni måste helt enkelt gå och se Lilla Sjöjungfrun, och gör det snart. Särskilt ni med barn.

Min fina kollegor var lika imponerade som jag.

Såhär söt är Robert i smink och sin tuffsiga prinsperuk (men med sin egna svettiga t-shirt).

En annan snubbe som är både söt och begåvad är Paulas kille Kalle. Honom träffade vi upp efteråt på musikhögskolan där det var pub och lite jam. Det var en oerhörd kvalitetsskillnad på de olka gängen som gick upp för lite spontana jam. De flesta kunde köra en låt fram tills det kom ett stick eller en refräng och då tog det tvärstopp... Lite märkligt kan man tycka. Men sen gick Kalle och hans polers upp och jammade lite.. Jammade och jammade, det lät typ som om de övat in låten i typ tre månader. Så sjukt grymma var de. Billig öl och trevligt sällskap gjorde det till en mycket trevlig kväll.

Vi tog en hel del tema-bilder, men jag kan inte riktigt komma på vad det här var för tema?

Här snodde Jacob min apa på temat zoo.

Paula och Kalle gjorde ett strålande jobb på temat Mallis -95. Lite för snygga bara.

Det var en härlig början på helgen eftersom veckan varit lite seg. Nu är helgen dock slut. Robert är på väg till Malmö igen. Hoppas nu innerligt att denna vecka blir superkul