Imorgon är det Lucia för fan! Trots det fina, snöiga vädret, lussebullsbak, hyacinter i fönstret och långkalsonger har jag inte riktigt lyckats hitta julkänslan. Måste börja hårdspela min jullista på spotify. I flera dagar har jag bara haft någon slags underlig tvångtanke/vilja att lyssna på Gangnam style just innan jag ska somna. Jag har sovit sjukt bra sedan dess, men julkänsla ger det ju inte...
Idag var första dagen jag började fundera på allvar över ifall jag borde ha en ålderskris. Jag har inte känt mig så nojjig alls förut och egentligen inte nu heller. Men plötsligt slog det mig att jag kanske borde nojja nu över att jag plötsligt en dag (alltså långt senare) vaknar upp och ångrar allt jag inte gjorde när jag var 29... Å andra sidan har jag det ju jäkligt bra nu om man jämför med många av mina tidigare år. Kanske bättre än de flesta till och med. 26 var en bra ålder kommer jag ihåg. Men det är också det enda året som utmärkt sig sedan typ början på 90-talet. Att springa naken på gräsmattan, kunna bada i Vallentunasjön (innan den blev äcklig), nynna Ace of Base-låtar, stå mer på händer än på fötter, leka med Erika Gunnerblad, syskonen och kusinerna i huset bredvid går ju inte att jämföra med liksom...
Vad tycker ni? Borde jag ha en ålderskris? Vad bör den isf innehålla? En ny hobby? Ny frisyr? Försenad tonårsrevolt? Patetiska utekvällar som slutar med huvudet i toan (i bästa fall)? En plötslig intellektuell förvandling? Ett andligt uppvaknande? You tell me!
 |
| Ny frisyr och ny karriär på samma gång kanske? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar