Här kommer veckan som gick i bilder.
Till förra söndagens adventspremiär bakade jag lite lussebullar hemma medan Rob spelade. Under hela baket lyssnade jag på svensk folkmusik och eter ett tag kändes det som att jag försökte vara the real life Kristina. Emigrant och allt. Skönt att jag slapp ullkjolen, de 100 barnen och att dö i slutet.
Första advent till ära var det en oerhört fin och solig dag.Vi gick morgonpromenad nere vid Eirastranden. |
Sen åkte vi till Emil och Oskar på Drumsö. Drack glögg, kollade Sunes Jul och åt lussekatter. Så här glad blev Linda (och alla vi andra) när det fanns choklaaaad också! |
Sen har jag förstås repat lite också. Här är min kära kollega Simon. |
På torsdagen var det så dags för Finlands självständighetsdag. Vi tog Mark på orden och jobbade rätt hårt hela dagen.
Ett fantastiskt avbrott i förökandet med finnar kom dock redan tidigt på eftermiddagen då jag och Rob sprang på en hel flock med sådana här makalösa varelser. Hur många sidensvansar som helst satt i en park nära oss och kalasade på bär. Vi stod kvar i säkert 30 minuter. Jag fick ingen fin egen bild men fågelboken jag gav Rob i julklapp förra året kom väl till pass.
Vi fortsatte firandet av självständigheten hemma hos fina Riko som har som tradition att bjuda till glöggkalas varje år tydligen. Riko bor fantastiskt fint och när vi kom dit var det massor av folk där. Efter ett tag gick vi dock ner på en asiatisk restaurang och försökte ta kort på deppigheten att vara de enda gästerna på ett ställe. Lyckades rätt bra tycker jag...
Riko hade pimpat hela trappuppgången med finska flaggor. |
Efter maten gick vi upp till Riko igen och då var vi bara ett litet gäng som satt bänkade framför tv:n. Nu var det dags att bevittna den stora händelsen för dagen, nämligen, 1800 personer som skakar hand med presidentparet live i tv... Det här är det mest sedda programmet i Finland varje år och även om det är märkligt kan jag verkligen fatta grejen. Det var väldigt roligt att sitta ett gött litet gäng, dricka skumpa och hissa och dissa kläder och frisyrer. Lite som mello fast utan musik.
Klädstilen är alltså balklänningar och frack... Absolut snyggast på hela festen var Roberts kollega Maria Yliipää. Det tyckte inte bara vi utan även alla tidningar och tv-kommentatorer.
Grymma Aili och Herd in action på Lavaklubbi. |
På fredagen gick vi på jazzklubbi och lyssnade på makalösa Aili Ikonen som gästade bandet Herd. Det var en grym konsert på finska som hette Jazzbacilli (vad nu det kan betyda :) ). Om ni kommer till Hesa någon gång så tycker jag att ni ska googla Herd eller Aili och se om de spelar för det är fett värt att se!
Det var det hele. Nu har jag kramp i armen men ska strax iväg på kvällsrep. Heja.
På lördagen repade jag några timmar och sen drog jag och Robert (märks det att jag inte hänger med så många andra?) till teaterhögskolan och såg avgångselevernas slutproduktion. Sen hade vi några timmar att slå ihjäl innan ännu ett jazzgig med Aili. Då passade vi på att plugga manus (jag), läsa bok (Rob), dricka öl (jag) och te (Robert). Gött att läsa manus lite i en dimma, det blir roligare så. Bara det inte blir till en vana förstås.
Den här gången sjöng Aili Ella Fitzgerald-låtar och herregud vad bra hon är. Helt sjukt att kunna använda rösten på det sättet.
På väg hem gjorde vi ett makabert fynd... Rosa pantern var misshandlad och lämnad åt sitt öde i en container...
Igår firade vi andra advent med superbrunch och svullande. Sen gick vi och tränade på var sitt håll till dess att det var dags att äta ännu mer. Efter svullandet gick vi hem till Simon och drack glögg och talade om livet och om alla vackra pojkar.
Det var det hele. Nu har jag kramp i armen men ska strax iväg på kvällsrep. Heja.
Jag saknar dig så jag dör snart min kära, fina vän!! <3
SvaraRadera