Min fina kärlek. Nu bor han i Finland. Och jag bor här. Jag åkte till jobbet klockan sex i morse och han åkte till Arlanda klockan nio. Tårar och hårda kramar.
När jag kom hem ikväll stod det underbara liljor på köksbordet tillsammans med ett brev och en chokladkalender. Hur han fixat blommorna så tidigt på morgonen fattar jag inte...
Nu börjar allvaret. Minst ett år av distans igen. Första perioden är tuffast. Nu är det tre och en halv vecka isär och det är nog rekord sedan vi blev ihop. Men jag är inte så orolig faktiskt. Jag har ju världens bästa karl och det är han och jag liksom. Björn och Benny verkar reko och hos dem är han i gott bevar (OBS! Kristina från Duvemåla-skämt!)!
Ok. Det var bara det.
Nej förresten! Jag vill hälsa också! Till min älskade Robert! Jag kommer alltid att vänta på dig! För dig kan jag t.o.m stå i kö utan att bli irriterad!
Ja visst är han värd att vänta på! Det känns underligt att han inte bor i Sverige nu, men jag tror också att Björn och Benny tar väl hand om honom. Och att tiden går fort, det vet du, snart ses ni, snart ses vi, igen och igen och igen.... Jättekram från Britt!
SvaraRaderaåh älskade du! Skulle du kunna stå i KÖ FÖR MIG?! Du är min endaste kärlek. PUSS!!
SvaraRadera/Bobby
Tufft... Men snart kommer även detta vara ett minne av något ni klarade av tillsammans! Det kommer gå fort. :)
SvaraRadera