Hösten och jag är inte kompisar nu. Så är det.
Jag önskar att jag kunde skriva ett käckt inlägg om alla fina färger och den höga, friska luften, men ärligt talat har jag ingen lust.
Det har inte varit såhär superlänge, men när jag varit sjuk i mer än en vecka, ännu en gång håller på att tappa rösten, har fått en fetingfinne på hakan, har en kille som är ute och partajar på Stureplan istället för att hänga med sin bitterfitta till tjej, måste upp 05.30 imorgon och dessutom bara har ett långt jäkla distansförhållandeår att blicka fram emot... Då tar det liksom stopp! Där orkar jag inte tänka "höstmysiga" tankar. Jag vill bara låsa in mig ensam i min lägenhet tills allt är över!
Etta på prjolistan är ändå att bli frisk nu! Jag jobbade idag och kände mig äntligen bättre, men likförbannat blev jag sämre IGEN nu på kvällen!
Nu ska jag sova och när jag vaknar imorgon kl halv sex önskar jag att det är april!
Hej arga tjejen!
SvaraRaderaDu kan trösta dig med att Stureplan inte är på riktigt. Det är du.
Krya!
Du får gärna låsa in dig i min lägenhet så kan vi dricka te och äta scones medans alla andra jobbar och fryser ;)
SvaraRaderaÅåh arga tjejen - jag har saknat dig! Alltså jag har saknat dig på bloggen! Du föddes faktiskt med en strängrynka mellan Mycket Tydliga Ögonbryn och med starkblå ögon. Ett vredens barn - en Lilla My -det är klart att du ska vara arg!
SvaraRaderaIbland!
För det mesta är du ju nästan orimligt snäll och glad.
Tänk också på att du har en åttondels hälsingeblod i ådrorna. Det svallar väl över ibland kan jag tänka! Men jag skickar iaf all min sympati och massor med "tycksyndom"!
Stora kramar från Mesiga Mamman!
Hösten äääger btw!!
Håll ut älskling. Allt det jobbiga har ju ett slut, och april kommer alltid tillbaka när man bäst behöver det!
SvaraRaderaOch med eller utan fetingfinne på hakan är du ändå snyggast i hela släkten!
Puss
kram!!
SvaraRadera