Bilder från Norrlandsturnén

Här kommer lite bilder från vår härliga Norrlandsturné de gågna två veckorna. Det började med grådassig färg på himlen när vi for. Och jag var tvungen att ta kort på den här vägskylten eftersom jag vet en annan bloggerska som har stark anknytning till en av dessa orter, kan ni gissa vem?

Första stoppet blev min gamla hemstad Umeå. Herregud, vad märkligt det kändes att komma dit. Både tryggt och konstigt på samma gång. Jag älskar den stan och skulle lätt kunna på där igen någon gång. Tyvärr var jag rätt dålig med kameran här. Dels för att jag är glömsk och dels för att det var så mycket minnen överallt att jag inte hann med riktigt.

Jag och Paula på väg till Robertsfors.

Här är ett ypperligt tillfälle att studera hur sneda mina framtänder verkligen är.

Föreställningen i Robertsfors gick bra, trots att jag fick en rejäl smäll i pannan under inpacket. Det var ingens fel... men vi kan säga att en som börjar på L och slutar på inn och en som börjar på M och slutar på inik hade lite mer än andra med incidenten att göra. Och det dumma järnröret såklart.

I Robertsfors fanna massor av fina trävillor och massor av sol!

Jag hade ordentliga mössan på. Vi skulle ju ännu högre upp i landet.

Storuman var nästa stopp, men innan dess for vi förbi min födelsestad där jag fick göra ett mycket efterlängtat (från min sida då) besök hos världens absolut bästa och finaste och roligaste mormor. Hon fyllde 87 år onsdagen innan jag kom dit. Det ni!

Hur fin är hon inte?!

Dagen efter var det föreställningsdags igen och då spelade vi Chilla eller Tjalla. Det var roligt och en bra publik vill jag minnas. Sen var vi plötsligt lite lediga. Då styrde vi kosan mot Kittelfjäll där vi skulle åka skidor i två dagar. Det blev l ite klurigare än vi tänkt dock eftersom vi först inte hittade stugan (vi hade fått en ganska ordentlig felbeskrivning av vägen dit) och när vi äntligen hittat rätt väg så körde vi fast med Mercan.

Herregud vad vi skottade!

Det var kallt och mörkt och Mercan satt där den satt. Jag och Paula bestämde oss för att åtminstone försöka hitta stugan till fots och börja släpa upp all packning.

När vi väl hittat den i mörkret var vi både glada och svettiga. Sen var det bara att varva skottningen med att släpa packning uppför snöiga glashala backar.

Minik var som vanligt duktig och högg i. Han hade dåligt samvete för att han satt bakom ratten när vi körde fast, men det var inget nån kunde ha gjort annorlunda just där. Mercan var för tung och vägen för brant och hal.

Vi hittade en sandlåda med fruset grus som vi hjälptes åt att försöka få upp.

Det samlade vi sen i våra rekvisita-hinkar. Ibland är det bra att vara en turnerande teatergrupp med massa spännande packning att använda sig av i krissituationer.

Sen kom räddningen! En man vid namn Emil, som kom vandrande nedanför sandlådan, blev vår räddare i nöden. Utan att blinka gick han och hämtade sin fyrhjulsdrivna Toyota Cruiser och vi fiskade fram våra spännband ur den överfulla Mercan.

Victor fick äran att sitta i bilen när Toyotan och Emil worked their magic,

Det gick tillslut. Värsta actionscenen fick vi uppleva och glädjen var total.

He's the man! Emil iförd sitt bästa jag-räddar-teatergrupper-i-nöd-i-fjällen-smile. När vi väl fått upp allt från olycksplatsen åt vi ett märkligt kvällsmål bestående av de få matvaror vi handlat med oss från Storuman. Som tur var hade vi lite bröd och smör och te.

Och som det smakade efter våran insats.

Sen blev det en kort sväng i bastun och sen direkt i säng. Vi skulle ju orka åka skidor dagen efter.

Jag hade längtat SÅ mycket efter skidbacken eftersom det är bland det bästa jag vet.

Det hade resten av gänget också. Minik längtade så mycket att han gick i förväg till skiduthyrningen. Turligt nog hade jag extra skidkläder att låna ut till både Paula och Linn. Se så fina de blev. Första dagen i backen var rolig och härlig. Den slutade såhär. Med Linn under en gran. Vår stuga låg precis vid backen men inte i anslutning till ett pistat område, så det var lite krångligt att ta sig fram till dörren. Jag ska visa en film snart så ska ni få se hur krångligt det var.

Dagen efter var det sol och jag var uppe i ottan och fotade lite. Uppe på det där loftet som vi tjejer.

Inte så fult alls.

Morgonpeppen infann sig snabbt.

Den här skiddagen blev magiskt fin.

Upp till kamp i backen.

Limpan och Minkan softade lite i solen medan jag och Paula var med om våra livs mest strapatsfyllda offpist-åk. Jag säger inte mer än att det inkluderade både total livsfara och extrembra träning.

Efter det var vi rätt möra.

Så då passade vi också på att sola lite.

Åhh, Kittelfjäll var verkligen kanonvackert. Vi kollade Mello och bastade och drack gösser i bastun. Gott liv med andra ord. Sen var det dags att dra sig ÄNNU längre upp. Men då hade vi fått ännu ett bilproblem.

Bakdörrarna gick inte att öppna. De hade frusit fast. Så vi fick ta in all packning till oss i stället.

Det blev liiiite trångt.

Stackars Victor fick knappt plats med sina långa ben. Men när vi kört tillbaka till Storuman och spolat låset med varmvatten ett tag fick vi upp dörrarna. Phuu! Vi hade inte velat sitta så trångt ända upp till Gällivare dit vi nu skulle.

Vi bodde på ett litet ganska märkligt hotell, men de hade hemgjord hjortronsylt till frukost (och lax och sill), och då är inte jag den som klagar!

Efter Gällivare fortsatte vår färd till Arjeplog. Det blev mååånga timmar i bilen denna resa. Paula passade på att jobba och ringde arrangörer inför nästkommande spelningar.

Solen följde med oss som en kär vän.

Vi fick se helt fantastiska landskap svepa förbi.

Och en hel del såna här sötnosar.

Någonstans i Norrbotten.

Sen kom vi fram till Arjeplog. Åh herregud vad vi trivdes där. Det var så vackert att klockorna stannade. Alla var så oerhört trevliga. Vi spelade en superrolig föreställning och fick grymma samarbetspartner att jobba med, polisen Tina och kuratorn Andreas gjorde förträffliga insatser i föreställningen. Som tur var fick vi även lite ledig tid här så vi fick njuta ordentligt.

Jag gick på långa sköna morgonpromenader innan frukost och fick se ett landskap ssom var så vackert att det gjorde ont.

Men inte så mycket. Ont alltså.

Hotellet vi bodde på. Det i särklass bästa under turnén.

Jag var ju lite saknig efter en person ca 150 mil bort också...

Miniks hotellfrukost. Jag och Minkan är nog de morgonpiggaste i ensemblen, vi träffas oftast själva vid frukosten de dagar det är sovmorgon.

Utsikten från restaurangfönstret.

Gos med Pauler. Minik i sitt gulligaste morgonleende.

Minkan har envisats med att ha dessa glajjer hela turnén... Jag säger inget mer om det...

Sen var det dags för total lyx. Det fanns en spa-avdelning på hotellet som vi såklart var tvungna att prova. Jacuzzi och bastubad med utsikt över snötäckta fjällbjörkar.

Inte jobbigt någonstans faktiskt.Utsikten från bastun.

Sen firade vi lite att vi hade en ledig dag med litee cava på rummet.Fint gäng va?Inget var dåligt med den här vistelsen. Middagen var en dröm. Precis som Paulas sällskap.

Morgonen efter gick jagpå ännu en strålande morgonpromenad.

Och efter frukost fick jag sällskap på en till promenad.

Världsagoa brudar.

Det var så fint alltihop att jag gärna hade stannat ett bra tag till. Men vi hade ju fler destinationer att besöka.

Som tur var hann jag besöka Arjeplogs Silvermuseum innan vi var tvugna att fara därifrån. Det kommer jag bära med mig länge.Stinas brudklänning från 1910. Så cooooolt!

Det fanns massor att titta på på muséet. Finast var samehistorierna om silversmycken och ett bildspel med en berättarröst om Arjeplog. Jag fick en alldeles egen visning i en fin salong med mjuka stolar. Lyxigt värre.

Sen fick vi tyvärr lämna Arjeplog och dra vidare. Här är jag på en annan morgonpromenad, i Boden. Det var mysigt att bo i Boden och även om vi inte hittade någonstans att äta middag på eftersom allt stängde klockan nio var vår upplevelse av stan ändå bra. Vi hann ju med lite second-handshopping t.ex...

Efter Boden for vi ända ner till Östersund och spelade på en superdupergammal och oerhört fin teater. Det var vårt sista stopp och tyvärr var jag riktigt dålig på att fota där. Vi bodde på ett underbart litet pensionat mitt i stan och hade en riktigt lyckad spelning där innan vi äntligen fick åka hem och vara lediga i exakt 17 timmar!

Nu då? Nu är vi i Karlskoga och ska sova på ett mycket fint och gulligt vandrarhem precis vid vattnet. Idag spelade vi två roliga men energikrävande <3-mig-föreställningar>