The trip

Herregud vilket dygn jag hade igår!

• Uppe klockan 4!
• Utelåst från tunnelbanan
• SL valde att ställa in den enda tunnelbanan jag kunde ta
• Marathon till Slussen
• Ingen bana på röda linjen heller
• Marathon till Södermalmstorg för att fixa taxi - frustration
• Bråk mellan idiotkillar och stackars hemlös man nere vid bankomaterna - ledsen rädd
• Flyr in i pappas port med nya portkoden som jag fick per sms dagen innan
• Beställer taxi och gömmer mig för läskiga killar
• Taxin kommer och kör till centralen
• Hinner precis med flygbussen
• Väntar länge på planet
• Somnar direkt jag satt mig och vaknar till en alldeles ljuvlig soluppgång i rött, rosa och oreange blickandes ner på Stockholms skärgård - hallelujah-stämning
• Framme i Finland, grått och ...finskt.
• Hittar buss, hittar tunnelbana, hittar auditionlokal, vänta, vänta
• Sjunger upp i trapphuset och utanför byggnaden bland byggjobbare och gaffeltruckar
• Träffar pianisten Jukka. Trevlig. Sjunger igenom låten två gånger.
• Ner till juryn. De är snälla och ganska många.
• Sjunger. Går ok. Inte strålande men inte katastrofalt.
• Tre minuter senare och jag är done.
• Väntar i en timme på Helsinkis järnvägstorg.
• Väntar två timmar på Helsinkis flygplats.
• Kommer på planet. Somnar direkt.
• Hemma ca 2½ timme senare. Helt slut.

Vad kan jag då säga om min lilla tripp till Finland? Var det värt det? Ja! Det tycker jag. För bara några månader sen hade jag aldrig åkt dit, aldrig sjungit den svåra sången och aldrig kunnat vara nöjd med att bara ha åkt dit. Men nu är jag det. Om två veckor typ får man svar. Jag tror ärligt talat inte på en call-back. Tyvärr kommer jag nog hoppas ändå... men, jag har ju redan världens bästa jobb som jag älskar. Att våga har ju varit mitt största hinder förut och nu har jag banne mig lyckats överkomma det!