Jag blev blåst

Kvart i två igår natt kom vi hem till Stockholm och jag släpade mina väskor och påsar från tunnelbanan till min lägenhet och vred om nyckeln. Men det gick inte. Det gick inte att låsa upp polislåset heller. För det var redan öppet. Det var någon i min lägenhet. Någon med alldeles skrattiga kinder och varma, starka händer. Någon med bus i blicken som när jag öppnade dörren stod i hallen och sa: lurad! Jag trodde ju att jag skulle vara alldeles ensammen till sent ikväll. Men det behövde jag inte alls! Jag har sällan blivit så glad av att bli totalt lurad. En vecka ifrån den man älskar är tråkigheter men när man sen får ses igen är det ju desto roligare. Nyss kom kära Hanna och Helena förbi på äppelpajsfika och nu ska jag iväg och se bio med pappa och bror för att fira pappa i efterskott. En störtskön enda ledig dag IGEN. Vilken tur jag har!