På plats i Finland

Finand.

Helsingfors.

Nu är jag här och liksom...bor...

Än så länge är det mest fint att vara här. Det är roligt att jobba. Det är skönt att inte jobba ihjäl sig. Det är fantastiskt att vara med Robert. Vi har fått så mycket tid med varandra nu och det är nog det bästa faktiskt. Det är härligt att ha tid att sova, träna och laga mat. På the downside kan man väl räkna den enorma saknaden efter familj och vänner. Det blir mycket ensamt här ibland och jag märker att jag saknar er där hemma att dela vardagen i stort och smått med. Robert orkar ju inte ensam lyssna på  mitt babblande och det kan jag ju fatta.

Här är mitt manus. Pjäsen kommer nog bli fin. Vi har hittills repat väldigt lite och eftersom jag är van att jobba väldigt mycket blir det rätt mycket rastlös tid, men det blir det nog ändring på i veckan som kommer.

Ibland är det sol här. Då är det fantastiskt fint nere vid havet. Men oftast är det inte sol utan annat väder.

Dagen efter jag kom gick vi på Bondfilmen med hela Kristina-gänget. Först drack vi dry martinis på Torni och efter filmen gick vi till Kaurismäkis bar Moskva. Sjukt coolt ställe. Tyvärr var det en kille i backslick och röda byxor där som hade liiite mycket testosteron och gärna ville slåss. Det är väldigt vanligt här att män vill ha slagsmål efter några öl. Det är faktiskt ingen fördom. Jag är inte riktigt van vid det och hoppas väl egentligen att jag slipper bli det också.

När jag kom med mina stora resväskor hade Robert bakat tårta. Hur fint var inte det? Sjukt välkommen kände jag mig så klart. Och känner fortfarande. Det är som sagt grymt att jag och Rob får hänga lite utan att behöva säga hej då efter en kvart.

Just ikväll saknar jag er där hemma väldigt mycket. Rob spelar och har kompisar här så nu är de och dricker öl. Jag känner att det blivit lite mycket utgång på sista tiden så jag har bakat brownietårta och städat hemma. Nu skulle det ju passa perfekt att få besök av någon av mina bästa vänner, men ni är ack så långt bort.

Här kommer veckans bästa/sämsta med Helsingfors:

BRA (hyvä):

• Att man kan köpa fairtrade och KRAV-bananer på lösvikt i matbutikerna (hemma är de ju i en sån där påse så man får köpa flera fast man bara kanske vill ha en!
• Att det är så nära mellan teatern, lägenheten och SATS att jag kan gå.
• Att Linda Bodin bor här. Hon är en energiinjektion i vardagen.
• Brooklyn Café på Fredriksgatan. Supertrevlig personal och gofika för bra pris!
• Att man kan köpa lunch för 4€ i teaterns personalmatsal. Oftast lagar vi så god mat till middag att det inte blir nåt över till matlåda....

Mindre bra eller crap:

• Att många män vill slåss när de är fulla.
• Att många blir så fulla ute att de knappt kan stå, gå eller prata.
• Att det inte finns plaståtervinning (!!!!).
• Att det blir väldigt ensamt om Robert jobbar.
• Att jag saknar min kära lägenhet lite för mycket ibland. Men det är ju inte Hesas fel!
•