Idag har vi spelat föreställning i min gamla hemkommun Vallentuna. Jag var lite nervös faktiskt... Alltid lite weird att komma hem och göra något som verkligen inte känns som samma värld. Trots min nojja gick det jättejättebra och det var en grym publik som var med på noterna direkt. Efter föreställningen åkte vi med ensemblen och kollade på mitt barndomshem. Världens finaste barndomshem. Men där bor några andra nu. Jag följde inte med i bilen tillbaka till stan utan tog nostalgitrippen med Roslagsbanan hem.
Sen åkte jag hem till Lisette och Manuel och deras FANTASTISKA lägenhet. Där fanns det även två andra tjejer som jag är fullkomligt betagen av! Marit och lilla Frida! Varmare, finare människor får man leta efter. En mycket trevlig kväll med soppa, prat och Frida-gos.
När jag kom hem fanns det en överraskning på dörren! Helt otroligt och oväntat! Blombud på en måndag, bara sådär! Jag ÄLSKAR ju blommor och när jag öppnade de fantastiska liljorna blev jag nästan lite tårögd. Världens mest omtänksamma vän, min Kola, hade skickat dem från Göteborg. Ord kan inte beskriva hur glad jag blev!
Nu är det dock dags att hoppa i säng för imorgon kör vi ännu en typ av premiär... En föreställning jag och några av mina kollegor kört förut men med en ny person som skolats in. Kommer bli spännande. De galna arbetsveckorna fortsätter ett tag till, men det är ju så kul att det bara är att tuta och köra. Vila får jag nog göra i... mars :)
Marit och Frida är två av mina absoluta favoriter =)
SvaraRadera