En tyst natt

Såhär lugn och trygg skulle jag vilja vara just nu i livet. Bara hålla en varm och sammetslen liten varelse mot bröstet och höra snusande trygga andetag.

Det var fest igår igen. Inte hos mig alltså utan hos grannen. Men förhoppningsvis aldrig mer. Förhoppningsvis. Jag kunde inte gå till jobbet förrän två timmar senare eftersom jag inte fick en blund i natt. Det är en obeskrivlig obehaglig känsla att inte känna sig trygg och lugn hemma utan alltid vara rädd att bli väckt av efterfest runt halv fyra-tiden. Men nu har jag fått hjälp att säga ifrån ordentligt. Mina ord och bultningar i golvet och på dörren har inte varit något värt tydligen... Dock sover jag borta i natt. Känns inget roligt att vara hemma faktiskt.

Såhär långa trista inlägg ska det inte vara hela tiden. Känns skönt att få skriva av sig lite. Har saknat er. Nu ska jag äntligen få sova. Tyst och härlig sömn önskar jag er och mig själv.