Länge har jag dragit mig för att skriva igen här...
Hundratals alternativa inlägg har poppat upp och raderats i skallen. En sak var jag säker på... Jag ville inte skriva nåt neggoinlägg som första efter den evighetslånga tystnaden.
Men sen ändras saker och nu verkar det bli så iaf...
Mitt nyårslöfte i år är att vara mer positiv. Kan tyckas lite pretto och t.o.m. märkligt eftersom jag är en rätt över-positiv människa i grunden, men december 2011 kan nog gå till historien som mitt absolut bitterfittigaste. Och då inte i ordets positiva mening (because yes, there is one).
Jag måste säga att jag lyckats rätt bra. Januari har varit mycket bättre än december. Än så länge.
Det är bara svårt att hålla det på en jämn nivå tycker jag.
För er som undrat hur det går till när folk förvandlas från rätt hyggliga, gladlynta personer till totalt genomvissna, suriga, ledsamma, bittra, ensamma, allmänhatande surfittor kan jag räkna upp några yttre omständigheter som kan påskynda förvandlingen (alla omständigheter är alltså rent hypotetiska):
- Personens partner flyttar efter 2,5 års distansförhållande ÄNNU längre bort än tidigare och jobbar 6dagars vecka i ett år vilket gör det krångligare än någonsin att ses. Partnern har dessutom ett fantastiskt jobb med oerhört kompetenta medarbetare, roligt häng och skoj på jobbet varje dag och, som grädde på moset, nästan dubbel lön jämfört med den-soon-to-be-surfittiga-partnern.
- Personens granne väljer ungefär samtidigt som partnern flyttar att bli sjuk i huvudet och uppgradera sin faiblesse för att gorma och spela gitarr mycket hjälpligt runt 01.00 på nätterna till att ha fest random vardagkvällar OCH helger, med start ca 03.30 på nätterna då det skriksjungs till hitlåtar som Dr. Bombays Calcutta, Justin Biebers Baby, Mariah Careys All I want for Christmas, Oasis Wonderwall och andra käcka låtar som man gärna vaknar till några timmar innan man ska till jobbet.
- Personens nya preventivmedel verkar slå bakut och gör att personen blöder VARJE dag, utom ca 8 dagar under en tremånadersperiod and still counting...
- Personen befinner sig i en tillfällig ekonomisk svacka som inte ser ut att orka upp för backen förrän i slutet av mars eller april.
- Personen jobbar så pass mycket att hon inte hinner med varken familj eller kompisar.
- Personen tappar sitt annars så tillförlitliga immunförsvar någonstans i mörkret och får förkylningar och halsont som avlöser varandra i en slags stafett från helvetet.
Detta plus lite annat skit skulle kunna vara tänkbara anledningar till att en trevlig människa blir en kvinnlig Ior för ett tag.
Men nu är det alltså på väg att vända. Vem vill liksom inte hålla sitt nyårslöfte?
Dock, faktum kvarstår. Att aldrig få träffa den man säger sig höra ihop med är en pärs. En riktig pärs. Skype, telefon och facebook i alla ära. Det går aldrig att jämföra med varma händer, djupa ögon, len hud och skägg som rivs lite i ansiktet när man kommer nära. Inte ens med lämnad disk i diskhon, snytningar som låter som tredje världskriget, dåliga ordvitsar och små, små hår i hela handfatet efter rakning kan jämföras med den nya teknikens under (eller ok, hellre skype än bara de där små håren i hela handfatet).
Ok. Over and out. For now.
