Tillbaka

Hej på er alla.

Jag är hemma nu igen. Det blev ett både frivilligt och ofrivilligt blogguppehåll där ett tag.

Förut trodde jag att det där med jet lag var en myt. Nu vet jag att så icke är fallet. Jag har sällan mått så kass som dessa två dagar. Huvudet är inte med. Jag vill hela tiden kräkas lite och jag kan inte reda ut vad det är för behov kroppen känner att den vill göra mig uppmärksam på. Men visst tolv timmars tidsskillnad är ju mycket och vi har varit borta i en månad. Det går inte över en dag att ställa om.

Det känns fint att vara hemma. Men ändå stressigt. Jag tycker om att vi har det så fint i lägenheten och det kommer bli skönt att sätta igång med rutiner igen (börjar jobba på torsdag) men jag saknar också att vara fri och ta dagen som den kommer. Och värmen. Jag gillar värme alltså... Det gör inget om det är fuktigt i luften och man alltid har två mörka fläckar under armarna, tuttarna och skinkorna. Det är skönt när det är varmt.

Trots att jag inte lyckats vända tillbaka dygnet än har vi varit rätt aktiva i ca 3 timmar per dag sen vi kom hem och då gått och sett GRYM teater. Först Unga Turs Värmlänningarna på Orionteatern, åååhhh vad jag gillade den. Denvar helt spejsad och galen men så jävla bra. Och igår såg vi Freja Hallbergs fantastiska nyskrivna Khadaffi-monolog, framförd av grymma Jenny Jensen. Jag blir så galet impad av så begåvade människor som jobbat med båda dessa föreställningar. Heja dem!

Nu ska jag försöka hålla mig vaken och inte falla för frestelsen att gå och somna i nåt hörn. Vi hörs snart igen.