En sanning om träning

Nu ska jag säga en sanning om träning. (förutom den att det är jobbigt innan och skönt efter): träna ska man göra för att det är roligt, skönt, för att hålla sig frisk och sund eller för att man vill utmana sig själv på något sätt. Då och endast då är träning något nyttigt. Så fort det blir ett tvång eller något man gör för att straffa sig själv eller för att "alla andra" gör det är man helt fel ute.

Det finns bara två tjejer som jag känner väl som inte har eller har haft problem med sin självbild. Jag känner ganska många tjejer. Alla helt fantastiska. Vackra, starka, smarta, roliga, verbala, coola, empatiska och helt jävla grymma. Ändå är det nästan ingen av dem som fattar det. Som fattar det på riktigt. Jag hatar att det är så. Att något som är så härligt och roligt och livsviktigt som mat kan framkalla såna hemska och jobbiga känslor hos så oerhört många människor är inte ok.

Därför vill inte jag skriva så mycket om träning längre. Jag tycker att det är roligt att träna. Jag tycker också att det är väldigt roligt att äta. Men jag har verkligen inte alltid haft en sund inställning till min egen kropp, mat och träning heller och jag vet hur fruktansvärt jobbigt det är, jag kämpar fortfarande ibland med att inte låta dumma tankar ta över.

Jag vill inte jämföra mig med någon annan och jag vill inte att någon jämför sig med mig.

Vi är alla fantastiska och alla gör vi så gott vi kan. Om det skulle vara så att jag skrev något som ger någon annan dåligt samvete eller sporrar någon till ett osunt tänk skulle jag bli så jävla arg på mig själv.

Mat är en del av livet. Det är en STOR del i mitt liv och det vill jag alltid att det ska vara. Om man fick en önskan uppfylld till det nya året skulle min vara att alla totalt struntade i alla krav på sig själva om att passa in i en mall. Tänk va jäkla mycket roligare vi alla skulle kunna ha då!

Det är inget fel med att tycka om att träna och att vilja dela med sig till andra när man presterat något man känner sig stolt över. Det är härligt när man kan sporra varandra på rätt sätt. Men just nu kommer iallafall jag ligga lågt med att låta er bloggläsare vara mina sporrare, för jag misstänker att många av er kanske istället ställer orimliga krav på er själva och känner er otillräckliga. Don't!