Igår kväll var det inte en bra afton.
Jag hade så dåligt samvete för så mycket att jag nästan fick ångest.
Nästan varje dag tänker jag på min mormor och hur längesen det var jag träffade henne. Hon är den mest fantastiska mormor som finns och jag älskar henne så obegripligt mycket. Den här veckan hade jag chansen att träffa inte bara henne utan mamma, Britt och Lasse och finaste kusin Harriet som går igenom den största av största resor just nu. Ändå så kände jag igår att jag inte kunde sätta mig i bilen och åka till dem. Min energi och ork räcker liksom inte till. Jag känner mig så slutkörd att jag inte orkar att planera ens en timme framåt. För detta fick jag naturligtvis sjukt dåligt samvete. Och har fortfarande. Jag hoppas ni förstår mamma, Harriet och mormor att jag inget hellre vill än att träffa er! Det är kroppen och orken som säger nej.
Min älskade lillasyster bor långt, långt bort i fjärran land. Vi tänkte att vi kunde åka och hälsa på henne också. Samma sak där. Det blev för mycket meck och alldeles för dyrt och jag fick lite kramp i magen bara av att tänka på att jag skulle flänga iväg igen. Älskade lillasyster. Jag saknar dig så att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Förlåt. Förlåt för att jag sa att vi antagligen skulle komma och nu inte gör det. Jag vill så gärna träffa dig varje dag! Det var bara inte rätt vecka nu.
Det käraste jag har. Min skatt och kärlek har påsklov efter hårda och påfrestande veckor på skolan. Han såg så mycket fram emot sitt lov och att komma iväg någonstans. Först tittade vi på solsemestrar. De sköt snabbt i höjden i pris och det som fanns kvar hade föga solchanser. Sen pratade vi om roadtrip till min fantastiska släkt i Västerbotten, nu blir det inte av, vi pratade om Paris, en syster och sena kvällar med vin och skratt. Nu blir inte det heller av. Nu är han fast här med mig i Stockholm och jag är så rädd att hans lov ska kännas tråkigt och händelselöst. Förlåt älskade Robert!
Dåligt samvete är min värsta fiende. Jag har haft konstant dåligt samvete sen jag föddes tror jag, både för bagateller och för stora saker. Som tur var satt det igår en kärlek vid min sängkant och tröstade och försäkrade att inget var så hemskt som jag trodde. Det kände lite bättre efter några timmar och idag känns det ok. Ville ändå säga till dem jag älskar att jag älskar er, även om jag inte är hos er just nu.
uu, känner igen det där!
SvaraRaderaMen du, do the best of it! Varför inte turista i Stockholm? Gör en best of Stockholm-dag till din love. En sån uppstyrd, liksom. Med bruch, glass på fåfängan, drink på himlen därtill, kanske tom sightseeingfärd.
åh min älskade älskade syster, klandra inte dig sjäv, du är fantastisk på alla sätt som går och så många som får så mycket bara av du finns till och är den du där väger upp för ALLT du inte hinner med att göra. jag längtar efter dig så in i norden o ser FETT mkt fram emot att leka MASSOR i sommar!!!!! nu har jag dödshuvudvärk OCH mensvärk men eftersom att självmedömkan kan brinna i helvetet så struntar jag i ha det också. carola vet ju vad hon snackar om liksom. hälsa robert o fortsätt leva påskigt och flott med chokladkakor o vin. pusspusspuss
SvaraRaderaDet ar ju som du antydde det daliga samvetet som ar boven i dramat. Inte vad det nu rakar vara du har daligt samvete for for tillfallet. Vilket val man an gor kan man ha agren for att man inte valde det andra, om man ar lagd at det hallet (vet jag av egen erfarenhet).
SvaraRaderaKarln far ju umgas med dig, det kan val knappast anses som trakigt & handelselost!! Och resten av slakten* hinner du ju traffa sen nan gang nar du orkar - och det blir kanske rentav annu roligare for dom att traffa dig vid ett sadant tillfalle, an om du tvingar dig sjalv papiskad av Samvetet?
Slutligen vill jag vanda mig mot madmans nerklankande pa sjalvomkan, detta nobla tidsfordriv (for att inte saga livsstil). Sjalv har jag just nu allt fran hosta till oroninflammation pa samma gang och bar med stolthet min s.k. Offerkofta. Den klar mig ratt val om jag far saga det sjalv.
Kram och skaal och lycka till
* kanske rentav mig med nan gang. Jag tog mig inte heller till V-botten i pask... :-(
Lilla gumman glöm ditt dåliga samvete - Jenny har en sund inställning (som mer än kompenserar för hennes olyckliga brist på prickar och ringar). Dåligt samvete/pliktumgänge är verkligen inte roligt för nån. Kanske var vår "hygienvecka" i Röjnoret inte heller rätt ställe för en ständigt uppkopplad stadsfröken! Det var verkligen Into the Wild.Respekt till Jenny som firade nyår i Röjis med sina kompisar. Vi hade behövt dig där i vissa lägen. Mycket snö var det!! Hoppas vi ses i helgen Josefin!
SvaraRaderaCool Cat