Var jag vill resa.

Lista på resor jag hoppas kunna göra inom tre år:

1. Fjällvandra på sommaren.

Eller kanske hösten… T.ex i Kvikkjokk.

2. Åka till Vietnam och resa runt. Gå på matmarknader, äta fantastisk mat, hitta vackra stränder och åka till risodlingarna i bergen.

3. Engelska landsbygden… gaaahh.. Hit vill jag åka typ igår. Gå i rosenträdgårdar, bo på mysiga bed&breakfast-ställen och tjuvlyssna på den ljuvliga dialekten.

           4. Bo på glasigloo-hotellet i norra Finland och se norrskenet. DRÖM!

5. Vandra i alperna på sommaren. Bila ner och bo på tyska, schweiziska och österrikiska små hotell med sköna sängar och bergsgetter utanför fönstret. Ja bitte!

Ett deppigt sommarinlägg - två år senare

Nu när jag skrev mitt senaste inlägg så såg jag att jag hade ett utkast jag inte publicerat från två somrar sedan. Tyckte det var lite kul att läsa så jag publicerar det nu, ett år och 11 månader senare. Nu är det jag som bor i Finland och det känns som att tusen år har gått...

Maj 2012:

"Vilken dag!

Så soligt och varmt att det kändes som om vi var vid Medelhavet.

Jag har kunnat vara ute ändå gaaanska mycket idag och det känner jag mig faktiskt värd.

Förra året skaffade vi oss ju en kolonilott och i år har vi gått ut starkt och jobbat på som bara den. Nu ikväll åkte jag ut ensam och vattnade. Det är så sagolikt vackert där och det är alldeles fridfullt allt få påta lite i jorden och byta några ord med sina kolonigrannar. Jag hoppas verkligen att vi kan skörda massa gott om nån månad.

Nu på väg hem (mitt nya hem över sommaren) till Hägerstensåsen fanns det plötsligt bara glada par som höll hand och pussades och räknade fräknar och var så där suuuuuperkära eller festglada kompisar med klirrande systemetkassar, ny solbränna, fnitter och fyllda kassar med kvällens planerade grillmiddag.

Just precis då hugger det lite i bröstet igen. För den personen som jag längtar efter och helst av allt vill vara med när dagen är medelhavsvarm och kvällen är ljus och doftande är så långt bort. Nästan hela dagen har gått bra och jag har bara saknat liiite liiite. Men nu blev det ganska mycket igen.

Om jag fick önska mig någonting nu (förutom chokladmoussetårta, fotmassage, rakare tänder och ett välbetalt jobb) så skulle det verkligen vara att kapa distansen till den jag har kär. Vi kommer få sommaren. Det är jag så himla glad för. Men sen kommer hösten när det precis börjar kännas som vanligt och så försvinner han igen.

Dumma Finland.

Om det är nån typ tävling snart där många länder tävlar mot varandra, då ska jag INTE heja på Finland.

Fy vad ledsna de ska bli!"

Slött inlägg från Helsingfors

Yo.

Det var ju fett längesen jag skrev något här, men plötsligt föll andan på. Jag är fortfarande i Finland och jobbar på Svenska Teatern. Robert åkte ju hem till Sverige för ett år sedan men jag har varit här sedan dess. Sedan januari spelar vi dock så lite att jag är mest hemma i Sverige. Nu spelar jag inte längre i Chaplin utan i familjemusikalen Djungelboken. Det är roligt men slitigt att åka fram och tillbaka så mycket.

Djungelboken har fört med sig massor av fina och bra saker. Jag har fått jobba med suveräna kollegor och kommit över koreografiskräcken som utvecklats under några år och fått sjunga och dansa mycket på scen igen. Det är riktigt roligt.

Om några veckor är det sista föreställningen och dags för mig att lämna Helsingfors, antagligen för gott. Här har jag bott sedan 2012 och det känns ledsamt, konstigt och lite skönt att lämna stan. Kommer sakna mycket här men nu väntar nåt annat.

Här är lite random bilder från Svenskis. Både från Djungeln och Chaplin. Och lite häng med mina goa kollegor. Har fått en jävligt go superkompis här i och med Djungelboken och det är så fint. Och finare är att hon bor i Stockholm också så vi kan fortsätta ses hemma när Finland-kapitlet tar slut. Hon heter Sara Sellberg och är typ världens bästa dansare och koreografiassistent.

Nu ligger vi i vår sunkiga men mysiga lägenhet på Runebergsgatan i Helsingfors och söndagsslöar. Imorgon är det dags att jobba i Djungeln igen.

En vecka av födelsedag

Nu har jag varit i Stockholm i tre veckor... Det är en lång tid och jag har nästan glömt hur det känns att bo i Helsingfors och hur det är att jobba där. Allt här är så bekant. Fast å andra sidan kändes det inte så precis när jag kom hit. Då var allting lite större och stressigare än vad jag hunnit vänja mig vid i grannlandet i öst.

Första veckan hemma gick ut på en enda sak... Att fira att min kärlek fyller 30. Det firade vi genom att förbereda i maxfart, festa, städa, festa, städa, frukost på sängen, fika på Nytorget, presentutdelning, familjemys och lite pussar däremellan. Tyvärr kom inte allt med på bild men här är några axplock.

Jag och Rob förbereder inför festveckan med spypåsar på planet.

Min älskade kille köper glitterskor på ICA MAXI och matvaror som skulle kunna föda en nation.

En av de jättegoda sopporna in the making. Det blev soppa för 40 000 personer ungefär.

En av 8 fantastiska tårtor som Roberts syster Jessica gjort.

Jag bakade 13 vickningspizzor och behövde vin för att orka.

Min födelsedagspresent till Robbie. En King Clipper-moped från 1954. Wrooom!

Dagen efter städade vi lääänge och sen åkte Rob och hans syrror i förväg till Norrköping där nästa kalas skulle gå av stapeln. Jag stannade hemma och fyllde på med pizza, vin och jordgubbar.

Dags för 90-årskalas i Stavsjö (60år+30år)!

Mycket mys blev det!

Roberts systerdotter och lillasyster. Söta som få!

Och Myh igen med sin übervackra mamma Maria. Kolla buset i blicken :)

Mirah hjälpte som tur var till med städningen efter det här kalaset.

Dagen efter var det soool och vi satt vid Stavsjön tills vi hade samlat D-vitamin färdigt.

Här är från den första festen. Sen hann jag inte ta några fler bilder.

Underbara Jessica just inn an mastodontbaket.

Åtta limpor levain... Jag önskar att jag alltid hade det hemma!

Finfina Sarah och Josefin håller i en skål för Robert.

Klockan 6.30 är vi färdigfestade och hemma på söder igen.

En dubbel-familjekram.

Nyår, självömkan och tips

Nytt år -nya tag. Dålig frekvens på bloggandet.. Har verkligen fastnat i instagramträsket.

Mitt nya år firades i Riga med Robert, Malin och slutligen även Sven. Det är ju några av mina favoritpersoner i världen så det var verkligen en fantastisk resa. Förutom det exceptionellt trevliga sällskapet imponerade Rigas restauranger stort. Mycket god och vällagad mat till superbra pris - me like!

Nästan alla bilder är från Riga. Två är från igår när det för första gången på vad som känns som evigheter blev lite soligt.

Jag trivs på många sätt bra här. Ibland blir jag så saknig efter mina vänner och familjemedlemmar att jag nästan mår fysiskt illa. Typ varannan dag. Men sen går det över och känns bra ett tag. Värst är ju att inte kunna träffa en enda person som bara är MIN kompis. Jag har ju Rob och Linda och några andra från teatern och det räcker långt. Det gör det. Men ibland blir det väldigt ensamt när de spelar. Bla bla bla... Det är inte synd om mig, jag vet. Störs själv av mitt martyrskap, så nu byter jag ämne.

Jag behöver tips på hur man får bukt med sömn och aptitproblem. Jag har alltid kunnat sova bra och sannerligen alltid haft aptit. När, hur och var som helst har jag kunnat både äta och sova. Nu är det dock helt stopp. Jag sover extremt lite om nätterna och har typ tappat aptiten. Det har varit så ganska länge nu med ett välkommet undantag i Riga då jag både åt och sov väl. Kan det vara mängden alkoholintag där som gynnade detta? Hmm... Skulle kanske behöva fler tips ändå... Anyone?