Två världar

Igår, öl med tre fantastiska och roliga brudar (och Robert och Kim), Josefin och Sissela och Emma. Idag, mjukiskläder och på väg till Nyköping.

Att göra när det regnar

Regn. Just idag har det mest varit mysigt att det fullkomligen öser ner. Synd för alla på Pride bara. Det bästa när det regnar och man måste vara ute är att lyssna på ett riktigt maffigt klassiskt verk högt i hörlurarna. Då blir hela världen galet dramatisk. Favorit idag är Mozarts O Fortuna och Requiem. Bra grejer! Just nu åker jag båt. Den välbekanta sjöstadsfärjan hem till mitt gråa södermalm. Vi har repat revysketch som vi har återupplivat inför Revy-SM om några veckor. När vi repade blev jag varse hur mycket jag längtar efter att jobba igen. Åh vad jag hoppas att det dyker upp något snart!

Min kille är så jäkla go.

Jag kan liksom inte sluta le för just nu lyssnar jag på hans klara stämma på radio. Det känns så himla konstigt. Nu har han varit borta i många dagar men kommer hem ikväll. Nu blir jag alldeles pirrig när jag hör hans röst.

Om ni vill höra programmet kan ni klicka HÄR. Han har gjort låtlistan själv också (inte den första sången som spelas men de andra) bara fantastiskt prima låtar!

Baby, kom hem nu! Du är bäst. Fick du med dig kaffe, kaffe, kaffe, fick du med dig grädde, grädde, grädde, fick du med kakor, kakor, kakor, fick du med dig tårtan likaså?

Bilder och bilder

Back at Folsom Prison? Nej då, bara vårt senaste gig i Malmö.

The Band.

The rest of the Band.

Världens sötaste, alla kategorier. Pussungar.

Hemma i stan. I en baklucka på ett rymdskepp på Götgatan.

Syskonen efter bada i kvällssol i Brottby.

Kompisar i stan.

Efterlängtade kompisar och god fiskgryta på Erstaterassen. Stockholms mest gömda pärla.

Iphone-kompisar.

Söta, fina Alex!

Åh! La famiglia med stort f. Hur fina får man bli? Det här måste vara på gränsen till vad som är lagligt...

Detta var igår men ändå verkligen inte igår. Sandra, min fina Aussie-friend. Hundra år sedan. Men nu var det alltså igår...

Glass på Djurgårn bland trampbåtar och fågelbajs.

Och fin utsikt såklart.

Sen blev det kväller.

Fjällgatan med luftballong.

Och världens bästa bästis.

Parkhäng på Fjällis...

Världens vackraste stad. Det är det verkligen!

Lokalpatriot

Alltså, jag har utvecklat en löjlig söderpatriotism som jag inte vet hur jag ska bli av med... Nu ska jag snart träffa en vän vid kungsträdgården men har liksom ingen lust att gå dit. Träffa kompisen - jo absolut, men Kungsträdgården - neje! Jag måste verkligen skärpa mig. Det är bara att jag känner mig så ohemma någon annanstans än på söder.. Dags att flytta kanske.

Nytt tillhåll, ny hobby, nygammal längtan

Soffan, mitt nya heta tillhåll. Efter jobb i Gallerian (som var riktigt roligt), spontan-middag på Rival med Em och Charlie och ett glas vin med Jonia är det kanske inte så konstigt att soffan lockar mer än vanligt. Men det är ju också här jag kan ägna mig åt min nya hobby: dvd-tittande!

Jag skäms inte ens över att ha fått en hobby ca 15 år för sent. Så uppslukad är jag fortfarande av min egen mysfaktor och den tidigare idag avslutade Pride & Prejudice-marathontitten som blev startskottet för min nya hobby.

Dagen har gått fort och nu är det bara två dagar kvar innan jag blir sambo igen. Helst skulle jag dock vara i min födelsestad Skellefteå just nu. Där är mamma, mormor och lillasyster och har det mysigt. Jag får nöja mig med att bara längta upp. Längta efter dem alla tre. I augusti kommer jag kanske kunna åka upp själv men det känns som så långt bort. Jag vill vara där nu.

Make haste

Idag ska jag jobba i Gallerian. Passar bra att det inte är badväder då. Ska bli spännande att se ifall det sitter i ryggmärgen det där...

Igår när Becka kom hit åt vi hembakat rågbröd med chèvre och honung och såg BBC:s Pride & Prejudice. Inte den nya sugiga versionen med Keira Knightly alltså utan den RIKTIGA! Tre avsnitt hann vi se innan Becks var tvungen att gå hem. Sen kollade jag några avsnitt innan jag gick och la mig och klockan hann bli fyra. Trots det kom jag upp ganska tiigt för att hinna se de sista två avsnitten nu innan jobbet och det har jag nu gjort.

Jag vill OCKSÅ vara med i en kostymfilm producerad av BBC! Nu är det bara tre dagar kvar innan min egen Mr. Darcy kommer hem, men usch vad han fattas mig nu när alla i filmen har fått varann.

Tillbaka till faktumet att jag ska jobba idag. Det känns bra. Lite konstigt, men bra. Det är ju bara några dagar den här veckan och sen får jag ju min riktiga belöning i september, för då åker jag och Robert till solen och Egeiska havet. Såhär ser en av stränderna ut dit vi ska:

Det känns fett bra.

Ett erkännande

Jag har lite svårt att erkänna detta, men jag gör det ändå... Jag har blivit lite av en toffel.

Josefin Reinhard, världens bästa, mesta och stolta singeltjej. Van och orädd att ta hand om sig själv. Sitt eget bästa sällskap och alltid pepp att hitta på saker. Det är en (fett överdriven) bild som jag ibland tyckt att jag kunnat identifiera mig med. Men nu är det alltså inte så.

Efter bara två månaders samboskap har jag blivit så fäst vid att vara två, att när jag plötsligt nu är ensam i fyra dagar står jag helt handfallen och inte vet vad jag ska göra av dagen.

USCH! Nu skäms jag verkligen, för det här är inte en person jag vill vara. Men jag vill ändå vara ärlig med er i den här bloggen.

Hade jag haft något praktiskt för mig hade det givetvis inte blivit såhär. Men när jag som idag är ledig och inte hade något speciellt inplanerat då blir det liksom... ingenting.

Som tur är hade jag världens finaste kusin-familj att åka till igår, en underbar Andreas som hörde av sig på kvällen och övertalade mig att komma och dricka vin på Kocksgatan, en förträfflig Jonia som jag just träffat för långfika och en gosig lillasyster som strax kommer hit med hembakt. TUR, säger jag bara. För själv hade jag antagligen inte stigit upp än om det inte varit för dessa gobitar.

Imorgon ska jag jobba gudskelov. Då kommer jag ju inte ha tid att ligga och pilla mig i naveln, läsa samma statusuppdateringar på facebook 40 gånger och öppna kylskåpet 100 gånger för att se ifall någon härlig maträtt plötsligt, på ett magiskt sätt dykt upp för mig att hugga in på (detta inträffar aldrig, istället äter jag nektariner och mjölk med müsli tills det tar slut).

Egentligen är det nog bara en övergångsperiod. Snälla, kan vi inte gemensamt låtsas som att det är det?! Jag är inget våp som behöver en man vid min sida 24/7. Absolut inte. Det är mer sällskapet överlag. Vanan att diskutera dagens planer med en annan människa. Den fysiska kontakten. Tryggheten.

När jag varit själv i tre dagar kommer det vara det mest naturliga i världen. Herregud, vi har ju haft distansförhållande i ett år! Jag har ju varit singel innan det i fem år (typ singel iaf). Jag har ju för bövelen varit i Thailand själv i en månad!

Ok! Heja mig. Nu ska jag och Becka gosa och sen ska jag sova själv och breda ut mig över hela sängen. Åhhh, va skönt... Jätteskönt verkligen. SKÖNT!

Alvar

Alvar, hur söt får man bli? Du och jag kommer att leka väldigt många gånger längre fram. Hittills har det mysigaste med dig varit när du låg i min famn och nästan somnade. Nu sover du så sött i din lilla säng och jag är så glad att du finns.

Coolt var ordet

Jag är på väg till Uppsala. Äntligen äntligen äntligen ska jag få träffa mitt kusinbarn Alvar och hans föräldrar. Det känns lite som igår som jag satt där i soffan med långa, vackra kusin och hon berättade att hon hade en terrorist i magen. Och nu ska jag snart få träffa honom. Och vi kommer att känna varandra hela livet. Det är så himla coolt.

Sex & the cleaning

Jag har just sett fem avsnitt av Sex and the City (jag vet, jag är fast i gamla mönster, alla andra kollar Mad Men, Ingen bor i skogen och andra nya tuffa serier... men... nä... liksom... inte jag) samtidigt som jag har rensat upp tre kartonger, size giganto, med kläder som jag haft på vinden. Passade på att rensa litegrann i min befintliga garderob också och resultatet är fantastiskt. Tre lådor har blivit EN!

Dock har jag ju också varit tvungen att ta ur några kläder ur kartongerna och lägga i mina lådor här i lägenheten... Det är ju mindre bra eftersom jag försöker göra plats för killen som flyttat in här...

Men ett litet steg på väg är faktiskt att göra sig av med en och en halv kartong gamla trasor som jag inte använder längre. Så får man faktiskt se det. Nu finns det ju plötsligt jättemycket mer plats på vinden om inte annat.

Säga vad man vill, men Sex and the City funkar fortfarande alldeles utmärkt som sällskap när ens bästa tjejpolare (ni vet vilka ni är) inte är i stan (eller är i stan men repar häckarna av sig inför höstens fetaste musikal. Ni vet också vilka ni är.), och killen är ute med sina bästa tjejpolers. Man känner sig helt enkelt inte lika ensam.

Bara lite ensam. Och hungrig.

Parkteater

Strax börjar andra akten av Life of Bellman i Ulriksdals slottspark. Vi njuter i fulla drag än så länge.

Ett leende inuti

Saker som har fått mig att le inombords den här veckan:

• När två "coola killar" var inne på ICA samtidigt som jag och den ene klämde på massor av persikor och beklagade sig för den andre. "- Fan asså, de här persikorna är inge bra! De har aldrig bra frukt här. På Hemköp har de alltid bra persikor... De ska va såhär lagom mjuka och dofa mycket. De här doftar fan ingenting!" Sen när han märkte att jag stod nära verkade han lite förlägen att han uttalat sig så mycket om persikor och försökte genast låta lite coolare och stöddigare. Men det behövde han ju verkligen inte. Jag hade redan tagit honom till mitt hjärta. Så himla fint. Jag har den största respekt för människor som är kräsna med sin frukt. Det är jag med.


• En mamma och en dotter som fnissade sådär mycket att det inte går att stoppa. Åt vad vet bara de. Ett riktigt sånt där familjefniss fullt av kärlek och samhörighet.


• En flicka som sprang det fortaste hon kunde så att hennes turkosblå Foppa-tofflor höll på att flyga av och knocka någon av stammisarna på Snövit på Ringvägen. Hennes leende gick från öra till öra och hon slängde sig slutligen i armarna på en skäggig man med gitarr. "-PAPPA! Jag har saknat dig!"


• Mina syskon kommer simmande efter mig. Solen lyser i vattnet och på deras fina likadana frisyrer som jag har klippt. Glada, trygga, vackra och med bus i mungipan.


• Mitt hjärta vaknar och så fort han fått syn på mig visar han alla sina vita tänder och säger "-Åh baby, vad söt du är (fast jag ser ut som Påsen i Trasdockorna), ska vi inte kramas lite?"

Påsen, i fluga längst till höger....

Vad har fått dig att le den här veckan?

Good life!

Ja tack! Mer sånt här. Mer glass. Mer erstaterrass. Mer lillasyster. Mer luftballonger. Mer stockholmsutsikt. Ja tack!

But why?

Varför har han tandkräm i håret?

Stockholm i mitt hjärta

Hemma igen och direkt tillbaka till verkligheten. Jag har repat revy och Robert filmar. Nu börjar kalendern bli full igen och jag märker att jag mer koncentrerar mig på att hitta olika jobb än på att hitta en härlig plats på stranden. Den här staden Stockholm alltså. Jag älskar den. Den är så vacker när man går från essinge-öarna till söder över den besjungna västerbron. Jag ska passa på att njuta av den nu. Staden alltså. För vem vet hur länge jag stannar här...

Tur i oturen

Det syns inte så bra kanske, men den här bucklan på vår lilla silverpegeaut är rätt stor. Idiot till lastbilschaffis som inte hade täckt över sin last full av STEN! Vindrutan fick sig en rejäl smäll också. Bara tur att den höll.

Två solstrålar

Har jag sagt att jag har världens finaste kille? Som också råkar vara världens finaste morbror till solstrålen Mirah.

Gig om tio

Strax kör vi gig på sextioårsfest. Håll tummarna.

Mat och vänner

STOPP OCH BELÄGG! Om du vill läsa det här inlägget i rätt ordning så ska du scrolla ner till slutet och läsa nerifrån och upp. Min dator gillar att lägga bilderna i fel ordning och jag orkar inte göra nåt åt det, så om vi alla hjälps åt så blir det lätt och rätt ändå, ok? Detta är en blandning av en herrans massa bilder från senaste tiden.

För man vill ju inte visa trosorna för folk bara sådär!

Och nu är vi hemma och ska snart åka till Malmö igen. Jag borde packa men kan bara snurra omkring och irritera mig över att jag inte är några centimeter kortare så att jag kunde ha den här klänningen.

Och några andra som gör det är Matilda och Emil som jag träffade på Hellasgården dagen efter. Vad som hände med bilden på dem vet jag inte... Den måste ha försvunnit. Deras medhavda chokladtårta var bland det godaste jag smakat!

De lagar mat i världsklass!

Käraste, finaste Andreas och Nicole som ska gifta sig snart!

Och sen var vi plötsligt hemma igen. Eller nästan hemma. På våra vänners balkong.

Efter VM-finalen blev det nattbad.

Paradis-Oskar, världens bästa!

Jag grät nästan hela tiden för att det var så fint och sorgligt och vackert. Favoriten i år var nog Rasmus på Luffen när de kommer hem till Martina. Så SJUKT bra!

Och min gamla miljö...

Fina fröken Alva.

Astrid Lindgrens Värld såklart!

För nu skulle vi till samma ställe som den här lilla flickan... Kan ni gissa?

Och vi var glada och trötta och pirriga.

Tvås tyckna Malin. Och massa kakor.

Och världens finaste vänner.

Och sen blev det Vimmerby och den vackra sjön Nossen.

Efter att ha glömt mina scenkläder i Malmö fick jag ta en kjol ur kostymförrådet men sen rockade vi som aldrig förr.

Matilda hade ju även med sig vår bandbebis Vincent. Söt värre.

Och väl framme repade vi in Matilda i vår spellista.

Men sen då? Vad hände sen? Jo! Då fick jag och Robert hastigt och lustigt låna Rickards bil och ännu en gång styrde vi kosan söderut. Nu med samma Sommar-program i öronen och med smält choklad som färdkost.

Sen gick vi hem igen, jag kände mig tuff som fick gå med värsta ungdomsgänget!

Efter matchen var kusinerna tvungna att kramas lite i gräset.

Och när det blev ännu en ny dag spelade vi kubb med Rickard och Ida och mamma. Becks var på spexhumör.

När gästerna hade gått hade vi lite syskonkärleksmys.

Älskade Camilla och Rune! De kom precis som lillasyster just från Roskilde-festivalen.

Sen blev det kväller och lillasyster kom hem och vi fick finbesök från Köpenhamn.

Efter en lång och spännande match kammade Jakob hem segern och blev såhär glad. Mallgroda!

Det var dödligt varmt på uteplatsen och då kom sombrerosarna, som vi köpte i Mexiko för massa år sedan, väl till pass.

Dagen efter spelade vi 500 med den fina fotbollskortleken.

Och satt ute och drack vin och pratade tills myggen åt upp oss.

Hemma hos mamma gjorde vi mycket och god mat. T.ex halloumi.

Vi kunde nämligen bada dagen efter också. På Skavlöten, med världens sötaste mamma.

Här börjar alltså bildorgien. Med bad. Bad i Rålambshovsparken. Inte visste vi då att värmen och solen tänkt stanna ett bra tag...